Intensivt och ärligt om Sovjet

Lennart Bromander ser Schnittkes Livet med en idiot

Ryssland har inte gjort upp med sitt mörka kommunistiska förflutna så som Tyskland gjort med sitt nazistiska. Men enskilda bidrag har levererats och med operan Livet med en idiot, färdigställd strax efter Sovjetunionens fall, står tonsättaren Alfred Schnittke för en furiös djävulsutdrivning av kommunismens demoner.

En medborgare, kallad Jag, får som ett slags straff välja ut en idiot på dårhuset att ta hem och leva tillsammans med. Han föreställer sig en mild ”helig narr”, men idioten tar snart över hemmet fullkomligt. Han skapar kaos i lägenheten och våldtar frun, som blir med barn. Sedan övergår idioten till att våldta Jag och beröva honom hans identitet för att till sist skära huvudet av frun och lugnt bege sig därifrån, innan dårhusvakterna kommer och hämtar Jag.

Livet är en idiot är med andra ord en ohygglig och grotesk parabel över sovjettiden, och för att ingen ska missa poängen kallas idioten för Vova, känt som Lenins smeknamn, och musiken är pepprad med förvridna reminiscenser av ryska revolutionssånger. Det är ett gripande och omskakande verk, skoningslöst men musikaliskt ärligt.

Detta är det enda som visas under resten av hösten på den krisdrabbade Malmöoperan, och det är bara att hoppas, att Malmöpubliken vågar utsätta sig. Det är det nämligen värt.

Stein Winge har skapat en intensiv föreställning, som inte tar några omvägar runt vidrigheterna, och efter en litet trög start korresponderar tempot på scenen helt med Schnittkes överhettade musik. Jags lägenhet skjuts in som en övermöblerad modul på den stora scenen, och det kaos som uppstår blir påträngande realistiskt. Kören drar med jämna mellanrum in i lägenheten som en svärm onda andar.

Bengt Krantz lätt jovialiska gestalt som Jag kläs fullkomligt av i alla yttre och inre avseenden, medan hans lätt råa talsång blir allt mer sprucken. Norrmannen Tor Inge Falch har som idiot endast ljudet ”Äch” att frambringa. Det gör han expressivt och på många sätt, medan han väller fram över allt och alla som en ångvält.

Starkt imponerande är Susanne Elmark som frun. Hon kastar sig exalterat fram och tillbaka över höga c mest hela tiden och utvecklar en frenetisk scenisk energi.

Opera

Alfred Schnittkes Livet med en idiot

Lennart Bromander