Kallt blod och ömsint cirkus

helskärm

Vem är vem av tvillingar? När identitet och trygghet hänger tätt ihop väcker det oro med likhet, något som både identitetsteori och skräckfilmsregissörer noterat. Hos belgiska teatergruppen De Onderneming håller tvillingbröderna varandra trofast i handen och talar med ljusa sakliga röster. Från början är det lite obehagligt när Günther Lesage och Carly Wijs står på scenen så gosslikt lika i vita kalsonger och linnen. Samma rörelser, samma blanka uttryck i ansiktet. Först gör de det, sedan det. Ingenting är dem främmande.

När kriget kom har de hastigt lämnats på landet hos den hårda mormodern men bröderna är långt ifrån några offer. Utan att misströsta eller vara ledsna ägnar de sig i stället systematiskt åt övningar i att utstå och bemästra det som gör ont. Fysisk smärta, förnedring, hårda ord och snälla - "it doesn"t hurt".

Ungerska Agota Kristofs roman är en komprimerad historia som vetter både åt det monstruösa och psykopatologiska. De Ondernemings bearbetning fängslar genom sin sceniska enkelhet där samtidskänslan i det konstaterande kalla lysande kompenseras av de fyra skådespelarnas rått frodiga och fysiska spelstil. Ryszard Turbiasz skränar och flaxar oberäkneligt fram som den elaka mormodern medan Robby Cleiren spelar rustika bifigurer med sinne för både bondkomik och galghumor. Ensemblen har spelat The Notebook i egen regi i snart sex år och på Göteborgs Dans- och teaterfestival spelade de även fortsättningen, The Proof, där tvillingbrödernas identiter blir alltmer förvirrade.

Förvirringen kommer från ett annat håll i det första av tre egyptiska gästspel på festivalen. The Temple independent theatres föreställning är en kritik av det teknologiska mediesamhället och på scenen finns storbildsskärm, inspelningssnuttar och jinglar. Det handlar om att inte känna sig själv och den avklädde mannen klagar samtidigt som han via en videokamera på fingret närgånget kryper inpå sin egen kropp. Men kritiken i Mother, I want to be a millionaire är ändå ganska konventionell. Scener med innantillärning i skolan, arméns exercis och dålig tv kulminerar i en dystopisk bild av samtidsmänniskan inlåst i bur.

På Göteborgs Dans- och teaterfestival, unik för Sverige, bjuds även nycirkus.

På Göteborgsoperan gör James Thiérrée en underbart romantisk lek, ömsom på ett stormpiskat sjunkande skepp, ömsom på en gammal dammig teater.

Operaprimadonnor i släpande långt hår, komiskt slinkande förflyttningar över scenen, skivspelaren som raspar och plötsligt är allt bara lösa lemmar och ett och annat huvud i den röda sammetssoffan. Ömsint cirkus - långt ifrån verklighetens alla krav på identitet!

Teater

Barbro Westling