Varför?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-23
Rigoletto på Göteborgsoperan
Att lyfta ut Verdis Rigoletto ur renässansens Mantua och in i nutiden går utmärkt och har gjorts förr, men det måste finnas ett tydligt och meningsfullt syfte med tidsresan. Det saknar Vilppu Kiljunens uppsättning på Göteborgsoperan. Hertigen är en rik slyngel i skinnbyxor, som sniffar kokain och organiserar orgier, Rigoletto en oansenlig tjänsteman i mörk kostym och teenagern Gilda är först klädd i något second hand-artat svart för att i sista akten bli mördad i jeans. Och vad Kiljunen vill visa med det framgår inte. Den enda direkta poäng han utvinner av moderniseringen är att hertigen gillar att plåta sina blivande våldtäktsoffer med en liten digitalkamera, och när han i början av tredje akten sörjer över att Gilda verkar försvunnen, ser vi som fondprojektioner resultaten av hans smygfotograferande.
Ett minus är också Pekka Niskanens påfallande fula scenografi. Fult behöver inte vara fel om det har något musikdramatiskt syfte, men den höga skärmvägg och det lika höga gunnebostängsel som totaldominerar andra aktens scenbild gör bara åskådaren missmodig. För att inte tala om sista aktens bastanta stållåda med två bilar parkerade, en på över- och en på undervåningen.
nnTomas Lind sjunger det beprövade tenorpartiet, men hans stämma räcker inte till för att finna den glans som kan ge karaktär åt hertigens arrogans. Rigoletto är verkligen nästan uppseendeväckande oansenlig, vilket har sin orsak både i regin och i amerikanen Robert Hymans brist på vokal karisma trots det snygga legatot. Ett stort glädjeämne är däremot den unga Kristina Hanssons Gilda. Hon har färg och lyster i sin lyriska koloratursopran, och det här bör bli ett fint genombrott för henne. Skallige bjässen Mats Almgren med sin råa svarta bas är som Sparafucile den perfekta operaskurken, medan rutinerade Anette Bods Maddalena förstörs av den hiskliga munderingen: en kritvit indiandräkt med stor och lika vit fjäderbuske på huvudet. Som hämtad från en tredje klassens cirkus. Varför?
Opera
Lennart Bromander
