Mord och många visor
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-23
Livet i Hälsingland var en gång mindre civiliserat. Lönnkrogar, falskspelare, rånmord och inom loppet av enda vecka anno 1901 inte mindre än två dubbelmord. I Isbo utanför Delsbo sker ett av dessa. Uppmärksamheten blir riksomfattande och ända från Stockholm städslas landsfiskalen Köhler, en vad vi i dag skulle kalla privatspanare, vars förhörsmetoder inte var de mest humana och som upprättade en lista på 800 personer att fråga ut.
I centrum av denna ännu inte helt klarlagda historia finns Pila-Brita, Brita Andersdotter, som drev en lönnkrog, var slaktare och förmodligen också kopplerska. Uppenbarligen en självständig, för att inte säga självsvåldig kvinna, som aldrig dömdes för något brott; i stället fick hon erbjudande om att resa land och rike runt för att berätta om sina öden och äventyr.
På Träteatern i det Hälsingland där dessa berättelser ännu lever i gränslandet mellan historia och skröna, har Ninne Olsson sökt ge stoffet dramatisk gestalt. Materialet förefaller att vara så rikt att detta skulle kunna bli en riktig skräckhistoria, dessutom med socialt patos. Det är ur eländets mylla som morden ändå måste antas ha vuxit. Men skenet på scenen är blott en svag återspegling av verkligheten.
De korta scenerna avlöses, eller ackompanjeras av ett litet väl flitigt Engmans Kapell, folkrockmusik med låg skräckfaktor, men med hygglig trivselpotential. Det är som om musiken söker dölja det ohyggliga, medan teaterscenerna någon gång emellanåt strävar efter att gestalta de mänskliga lidelserna. Dessvärre hamnar även dessa oftast närmare skillingtrycket, i stället för att blotta passionens dilemma.
De annars smidiga scenövergångarna i regin och goda insatser av Cecilia Milocco (Anna Jonsdotter), Andreas Liljeholm (Köhler, m fl) eller Alexandra Zetterberg (Pila-Brita) visar ändå förutsättningar för ett spel som kunde ha gett de förskräckliga historierna en starkare verkan. Men när teatern känner sig hotad söker den sig inte bara till det lokala, utan också till det lättare. Att den senare strategin kan fungera visade man på Träteatern förra året, i Goldonis Två herrars tjänare. Vem man tjänar denna gång förblir oklart.
