Gifta på låtsas

Claes Wahlin

Konstnärliga uppfinningar låter sig aldrig repriseras. De kan användas, utvecklas eller kritiseras, men när de en gång har iscensatts tycks de lika självklara som ett gammalt äktenskap. De kan också parodieras, och det är väl närmast den metoden som regissör Stefan Larsson använt när Ingmar Bergmans kvartssekelgamla Scener ur ett äktenskap nu blir teater på Dramaten. Det är inte tv-seriens fyra timmar, utan en kortare bearbetning som Bergman gjorde för scen i München 1981.

Jonas Karlsson har iklätt sig Erland Josephsons Johan, Livia Millhagen Liv Ullmans Marianne. Birollerna är strukna, utom journalistens, som då spelades av Anita Wall och nu av Kristina Törnqvist. Rufus Didwuszus stiliserade, avskalade scenrum förlägger äktenskapet och skilsmässan i ett modern hem; milda färger och ljusa träslag. En litografi av Karin Mamma Andersson representerar Mariannes nyvunna och frigjorda konstsmak, men kanske också ett eko av parets båda mammors betydelse.

1973 var Johan ett slags karikatyr på mannen, självsäker, styrande och med dold tafatthet, men fortfarande inte utan livs levande kopior i verkligheten. Jonas Karlssons Johan blir här en medveten parodi, närmast löjligt outvecklad i sin syn på kvinnan, kärleken och relationer. Således ofta rolig. Hans egenartade gester lever sitt eget liv bredvid replikerna som fälls med överraskande betoningar och pauseringar som accentuerar komiken.

Livia Millhagen är bäst när hon är arg, scenen där skilsmässan undertecknas och hennes Nora-liknande insikter slår ut ( Ett dockhem var ju en av förebilderna för dramat) får skarpa konturer, medan vägen dit kan kännas en smula vacklande. Det sistnämnda beror också på den skiftande spelstilen. Ofta sker spelet som om det i stället för att se vad som ännu är giltigt mellan makar, anstränger sig för att kommentera 1973 års upplaga. Scenerna placerar sig emellan den samtida publiken och den dåtida gestaltningen.

Saken är ju den att äktenskapet i dag inte tas på samma allvar som då; det blir därför svårt för skådespelarna att övertyga om att detta är på riktigt. Att vara gifta på låtsas anno 1973 hade sin grund i konvenansäktenskap eller borgerligt familjetryck. År 2009 är det en komedi.