Och...?

"Om det dom gjorde", titelns vaghet är träffande. För vad ska man kalla och hur ska man överhuvudtaget tala om det beryktade Tumba-fallet, då fyra unga män i flera timmar hade sex med en stupfull kvinna. "Helt sjukt", "vi hade ju inte förväntat oss att hon skulle knulla med allihop", "äckligt", "hon bara .. så där ... du vet", "helt väck". I Teater Terriers föreställning är vartenda ord hämtat ur Hudddinge tingsrätts förundersökning med de anhållna männen. Det var hon som ville, de hakade bara på, tills de inte orkade mer. Då började de tänka på att döda hennes sköldpaddor, kanske stjäla tv:n och den gamla datorn.

Susanne Karlsson, Erik Olsson och Monica Wilderoth i det kala vita rummet är ensamma, lite blyga och påtagligt besvärade. Det vill säga, Olsson flinar och skrattar högt för sig själv, som om minnet av natten bara gör honom på överlägset gott humör. Karlsson välter honom av stolen medan Wilderoths blick, förskräckt och kaxig på samma gång, kan tyda på oro och viss ånger.

Vad var det som hände? Hur kan man få reda på något mer än att männen efteråt ljuger, skyller ifrån sig, glider undan och tar till det ständiga "jag vet inte"? Kanske kan man inte. Inte ens, eller kanske just för, att man håller sig så ordagrant till protokollet. Något saknas.

Teater Terrier klär den timslånga föreställningen i en abstrakt form med mekaniskt upprepade juck-rörelser och ordalydelser, flyttar på stolarna och byter ljus. Om det dom gjorde behåller ändå sin vaghet. På ett märkligt sätt utstrålar föreställningen faktiskt ett slags likgiltighet. Bara det kan verka upprörande. Man blir som åskådare varken drabbad eller riktigt klok på vad Terrier är ute efter.

Teater

Barbro Westling