När Göteborg gillade sina konstnärer

Publicerad 2016-08-03

Tore Ahnoffs dotter har sammanställt en vacker bok från ett långt liv

"Vasken”, 1971, av Tore Ahnoff. Foto: Claes Jansson

Vi ska inte ha något Montmartre här i Göteborg! Politikerna på 30-talet var inte nådiga när det gällde konstnärer. På 50-talet hade konstnärer och konstliv högre status och staden Göteborg gjorde en helt unik satsning på ateljébostäder för konstnärer. De är faktiskt fortfarande i bruk.

Tore Ahnoff (1917-2016) var Göteborgskonstnär, tecknare och målare med särskild känsla för de återkommande motiven och den rörliga synvinkeln, kanske fångad vid tågfönstret med landskapet svishande förbi. Luftigt och svalt harmoniserande men med temperamentsfulla koloristiska inslag; minne av människa, upplevelse av kropp och landskap.

Hans dotter, Lisbeth Ahnoff, har sammanställt en vacker bok om detta långa konstnärsliv. Tore Ahnoff - ett konstnärsliv är rikt bildsatt och i marginalen finns brevcitat, foton och tidningsklipp. Tillsammans ger det en sammansatt bild av ett konstnärsliv, levt nära motiv och människor. Ett konstnärsskap som inom det föreställandes ram utvecklar såväl mönster och ytor som vidare fantasier.

Ett konstnärsliv väglett av nyfikenhet och frikostighet att dela med sig. Ahnoff hade en rad förtroendeuppdrag, var lärare i måleri och föreståndare på konstskolan Valand (1961-71), reste i Europa, till Egypten och Etiopien. Men framförallt tillbringade han mycket tid på sydöstra Öland där himlen når ända ner till marken.

Jag blir själv nyfiken på ”betongintarsian” i golvet på Institutionen för Arbets-och Miljömedicin i Göteborg som Ahnoff själv utförde med ett armeringsjärn medan betongen ännu var mjuk.

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln