"Våldet gör mig skräckslagen"

Nya Arne Dahl-deckaren tar pulsen på samhället

I fem år gäckade mystiska pseudonymen Arne Dahl landets deckarfantaster.

Sedan kom litteraturkritikern Jan Arnald ut som den superhemliga kriminalförfattaren.

Nu är Arne Dahl tillbaka och halva Östermalm hotar att sprängas i luften.

Böcker borde bli bedömda enbart efter sitt innehåll, inte efter författarnamnet, tyckte Jan Arnald. Därför föddes Arne Dahl.

Efter fem böcker i det påhittade namnet avslöjades han häromåret.

– Jag började bli tvungen att ställa krav på mina barn, att de skulle vara tysta. Det blev ohållbart, säger Jan Arnald.

Nu ligger den sjunde Arne Dahl-deckaren på bokhandlarnas diskar, ”Dödsmässa”.

Det som tar sin början som ett dramatiskt gisslandrama på en bank – rånarna har tillräckligt med sprängmedel för att utradera halva Östermalm i Stockholm – visar sig vara något annat än vad det först verkar.

Krigets skuggor

Luckor öppnas till det förflutna med kopplingar till såväl andra världskriget som kalla kriget – samtidigt som förra årets Irakkrig kastar sin skugga över allt.

– Under varje år jag skrivit en bok har det hänt något som känts viktigt för att beskriva vår tid, för att ge en bild av förändringarna i samtiden. Jag kunde inte undvika betydelsen av Irakkriget, säger Jan Arnald.

Han skriver även vanliga romaner i eget namn, även om den verksamheten blivit lidande efter framgångarna med Arne Dahl.

Det var en vilja att skildra den turbulenta period vi nu lever i som fick honom att bli kriminalförfattare.

– Jag har inte hittat någon bättre genre för att skildra samtiden än deckaren. Deckare handlar mer om samhället och mindre om individer, även om jag jobbar rätt mycket med karaktärerna där också, säger Jan Arnald.

Två teman genomsyrar ”Dödsmässa” – krig och olja. Krigstemat går ända ner i relationen mellan man och kvinna.

För Arnald råder det ingen tvekan om att George W Bushs motiv till Irakkriget var att ta makten över oljan ur muslimska händer.

– Avvecklingen av vårt oljeberoende måste tas på allvar. Det har funnits forskning kring alternativ ända sedan andra världskriget. Hade den drivits hårdare hade det funnits alternativ till oljan i dag, säger Jan Arnald.

Räknade ihop 37 lik

Intrigerna i Arne Dahl-sviten är inte direkt sparsmakade. I första delen ”Ont blod” seriemördas det med besked – en kritiker räknade till 37 lik. I ”Misterioso” stryker den ena näringslivstoppen efter den andra med.

Också i nya ”Dödsmässa” finns underlag till otaliga löpsedlar med bokstäver av krigsutbrottsstorlek. Arne Dahl är inte rädd för att ta i.

Jan Arnald flinar finurligt och citerar ur den brutala seriemördarfilmen ”Seven”:

– Det räcker inte längre med att knacka någon på axeln för att få deras uppmärksamhet.

På ett djupare plan handlar det om en sorts besvärjelse mot det ökande våldet, som gör honom skräckslagen.

Våldet ligger nära

– Jag försöker fånga ett tidevarv av tilltagande avhumanisering. Det verkar som om vi har svårare och svårare att se varandra som medmänniskor, vi ser varandra som motståndare och konkurrenter. Då ligger våldet nära, säger Jan Arnald.

Motkraften är poliskollektivet, en bild av samspelet mellan människor. Och humorn.

Att i detta starkt individhyllande samhälle själv träda tillbaka och inte synas, som Jan Arnald länge gjorde bakom Arne Dahl, var stundtals frustrerande, det tillstår han.

– Det var nyttigt att inte ge sig hän åt att njuta av berömmet och uppskattningen, det fanns något asketiskt i det. Det gjorde att jag aldrig riskerade att hamna i självgodhet.

Fakta:

Jan Arnald alias Arne Dahl

Tobias Brandel