Kaosroman om en pappas våldsamma död
”Hudens avigsida” blottar förlusten och förgängligheten
Publicerad 2023-08-28
”Hudens avigsida” skildrar en ung människas försök att bringa ordning i det kaos som är våld. Eller som berättarjaget Pedro själv beskriver det: ”Denna historia är historien om ett öppet sår”.
Porto Alegre, beläget i södra Brasilien, är en av Latinamerikas rikaste städer liksom en av de mest ojämlika. Det är en ojämlikhet som ständigt gör sig påmind i Jeferson Tenórios prisbelönta roman. Här befinner sig den tjugotvåårige arkitektstudenten Pedro för att städa upp efter sin döde far, läraren Henrique, som blivit skjuten av polisen efter att ha blivit stannad på grund av sin hudfärg.
Far- och sonrelationen har inte varit enkel och medan Pedro går igenom Henriques efterlämnade saker försöker han återskapa faderns liv. Från barndomen vidare till ungdomens sexuella och politiska uppvaknande, liksom mötet med litteraturen och den olyckliga och dysfunktionella relationen till Pedros mor. Det ska dock sägas att det är en ordningsföljd som inte återfinns i romanen – den är nämligen helt renons på sådant som kronologi. Det enda läsaren har att haka sig fast vid är att det kommer att sluta med Henriques död, då det görs klart redan från början.
Det splittrade narrativet är kongenialt med de sönderslagna liv som skildras, ett sätt för Tenório att införliva våldet i romanens form. Det är ett lyckat grepp. Till det yttre tar det sig uttryck i ett lapptäcke av minnesfragment och växlingar mellan tidslager, i regel från en mening till en annan. Återfunna föremål som en skjorta, ett smycke eller ett fotografi blir ingångsport till ett liv som berättarjaget inte vet särskilt mycket om: ”Ditt kaos gör mig rörd. När jag står där och tittar på alla saker inser jag att det är de som ska hjälpa mig att berätta vem du var innan du gav dig av. Samma saker som besegrade dig och som nu berättar för mig om dig. Föremålen kommer att bli din vålnad som ska besöka mig.”
Men splittringen har också bäring på berättarjagets inre och den kaosartade sorg och frustration han känner. Pedro är lämnad kvar att lägga det pussel som är hans fars liv, men bitar saknas eller passar inte ihop och han tvingas fylla i med sin fantasi.
Men vad är skapandet av en historia om inte ett sätt att sortera och strukturera skärvor av erfarenheter till någon form av ordning? En ordning som kanske inte tillrättalägger tillvaron men i alla fall gör den uthärdlig. Här har fiktionen ett syfte i relation till andra former av förmedling i att begripliggöra inte endast orättvisor och förtryck utan också sådant som förlust och förgänglighet. ”Hudens avigsida” gör detta alldeles utmärkt.
