De är otrogna – och det går inte att göra ogjort
Geir Gulliksen skildrar skickligt hur slumpen styr våra liv
Publicerad 2024-04-11
Man blir nästan sjuk när man tänker på vilken betydelse slumpen har. Om min sextonåriga moster hade gått till Folkets park den där lördagsaftonen 1954 med något annat på fötterna än ett par röda gummistövlar, då skulle hon aldrig ha bildat familj med en dubbelt så gammal italienare.
Geir Gulliksens ”Övre port, nedre port” är en roman om en familj i tre generationer som formas just av slumpen. Gladys och Karl har bestämt sig för att sluta träffas, men en jobbarkompis råkar se dem samma kväll som de har fattat sitt beslut. Så vet plötsligt alla på arbetsplatsen och då är det för sent att låta något vara ogjort. Inom några dagar har Karls fru flyttat ut med de tre döttrarna och in flyttar Gladys med sina tre söner.
Så blev livet för dem.
Det är 1970-tal, skilsmässornas genombrottsdecennium. Då fanns det ännu ingen kollektiv erfarenhet av hur separationer ska skötas. Mannen förlorade ofta kontakten med sina barn, medan han försökte samexistera, helst skulle lära sig tycka om, okända ungar. Barnen försöker finna sig i det nya, vad annat kan de göra?
Geir Gulliksen skildrar det väl. De bästa iakttagelserna lägger han fram utan att psykologisera. Som när berättarjaget, Gladys yngste son, går hem till sin pappa. Han är inte hemma, så pojken ser sig omkring i rummen som nyss var hans hem. Han behöver men kan inte förmå sig att gå på toa.
Jag har varit med om det där själv. Även de mest bekanta badrum kan plötsligt bära på en sorg, som man gärna undviker.
Gladys och Karl jobbar på en vapenfabrik i södra Norge. De är rejäla människor båda två, men också olika. Karl är ingenjör, han lyssnar på jazz och drömmer, sitt arbete till trots, om en värld utan vapen. Hans förra fru är bibliotekarie och går i snickarbyxor. Gladys är butiksbiträdet som avancerat till sekreterare, hon kommer från en familj där alla arbetar med kroppen. Karl tycker att hon har dålig smak. Hon försöker lära sig hantera den gardinlösa medelklassens krav på självförverkligande.
Skam går i arv, men inte klasserfarenheter, konstaterar Gladys äldste son Ivar. Han hör sin dotter prata om sig och sitt, och inser att hans egen bakgrund har blivit osynlig för andra. Generationer av timmerflottare, skogsarbetare och sömmerskor har fallit in i anonymitetens glömska, Ivars barn kommer aldrig förstå varifrån han kommer. Dessutom känner han sig fortfarande ofri och underdånig, eftersom även medelklassens handlingsutrymme trots allt också är begränsat.
”Övre port, nedre port” är inte överlastad av tidsmarkörer och miljöbeskrivningar. Det är mer av en idéroman om kärlekens ånger, klassresenärens vilsenhet och hur kalla kriget kunde misstänkliggöra även de hyggligaste av medmänniskor. Den gestaltar tillfälligheternas spel och försagda människors aktiva val i ett epokskifte, som verkligen förtjänar Geir Gulliksens stora allvar.
