Jävlar, vilka demoner av skräckmästaren
Publicerad 2012-11-23
Anders Fagers nya roman får håren att resa sig
Jag brukar aldrig drömma mardrömmar, i alla fall inte sådana där klassiska med monster och spöken. Och då kollar jag ändå på väldigt mycket skräckfilm. Men natten efter att jag läst ut Anders Fagers Jag såg henne idag i receptionen vaknar jag kallsvettig efter en ganska obehaglig dröm om demoner. Jag fick bläddra lite i en gammal tråkig bok om medeltidshistoria för att lugna ner mig och kunna somna om. Bättre betyg än så kan väl en skräckroman knappast få.
Anders Fager slog igenom 2009 med Svenska kulter, två år senare kom den utökade versionen Samlade svenska kulter. I Jag såg henne idag i receptionen återkommer några av figurerna från de tidigare böckerna.
Handlingen kretsar kring Cornelia Karlsson, dotter till en känd schlagersångerska som tagit livet av sig. Cornelia har alltid varit annorlunda och efter mammans död börjar hon höra röster inne i huvudet. När hon blir äldre försöker hon döva rösterna med både legala och illegala droger. Det går förstås lika dåligt att droga bort det som allt annat. Cornelia tror sig ha tystat rösterna, men i själva verket har hon gett dem utrymme och makt på riktigt.
Som vuxen rör hon sig i det ibland ganska tunna gränslandet mellan trasproletariatet och den fina världen. Boken utspelar sig i välkända miljöer i Stockholms innerstad, men det är hela tiden något som är fel. Demoner åkallas. Hemliga sällskap utövar tortyr och ritualmord. Människor som föddes på 1600-talet har överlistat döden och smyger runt i staden på jakt efter hemliga böcker. När krogarna stänger på Stureplan urartar b-kändisarnas efterfester i blodsorgier.
Ett av bokens intressantaste teman är att det finns något dolt och hemligt under stadens välordnade yta. Anders Fager är inte den första som kombinerar övernaturlig skräck med storstadsrealism.
Det är svårt att inte jämföra Svenska kulter och Jag såg henne idag i receptionen med John Ajvide Lindqvists böcker. Men det finns också äldre föregångare, till exempel Aurora Ljungstedt som i mitten av 1800-talet skrev uppmärksammade skräckromaner som även var realistiska Stockholmsskildringar.
I Anders Fagers böcker ligger övernaturliga väsen bakom den mesta ondskan i världen. Men de gör väldigt lite själva, snarare finns de där som en inspirationskälla som viskar i människornas öron och får dem att starta krig, plåga och mörda.
Ofta är det oklart vad som är verklighet och vad som är Cornelias psykofarmakahallucinationer. Har ondskan någon självständig existens eller finns den bara inne i våra huvuden? Och spelar det egentligen någon roll? Våldet och slaktandet och förtrycket finns ju där oavsett vem som ligger bakom det.
Fager skiljer sig från många andra skräckromansförfattare genom sin svartsyn. Det finns inga snälla spöken i hans böcker. De övernaturliga varelserna är förföriska och lockande, men i grunden genomruttna allihopa. De enda som är värre är människorna. Och det är väl egentligen det som är så otäckt.
Kalle Holmqvist
