Jakt på en okänd avsändare
Anna Andersson om ”Madeleine F.” av Lena Einhorn
Uppdaterad 2017-01-10 | Publicerad 2017-01-07
RECENSION. Hanna har kört fast i sitt konstnärskap som målare och i stället sökt in på en skrivarkurs. Den karismatiska läraren har gett klassen en uppgift: att skriva något utifrån sju autentiska gamla radannonser, alla med avsändaren ”Madeleine F.”, som erbjuder lektioner i bland annat balett, musik, naturvetenskap och översättning. Medan kursarna går i gång på uppgiften fastnar Hanna i vem den verkliga Madeleine F. var, och börjar nysta i det.
Det är ramberättelsen i Lena Einhorns nya roman Madeleine F. (Natur & Kultur). Att Hanna är på jakt efter något mer än bara Madeleine F. förstår man men det blir aldrig riktigt klart vad det är – eller varför hon känner så starkt för kvinnan i annonserna. Att dialogen är pepprad med skiljetecknet ellips (…) säger något om känslan när man läser – det är trevande och osäkert.
Men det finns också en parallell historia, om flickan Magdolna, Magdi. Hon kommer på 1950-talet med sin familj från Ungern, rakt in i det folkhemsbygge som pågår i Sverige – ljusa, luftiga lägenheter för alla och kvardröjande rasism och antisemitism i hörnen.
Det är en starkare berättelse med en tydligare riktning – och så småningom förklaring – än berättelsen om Hanna.
Hannas och Magdis historier möts till slut. Medan de flesta frågor om Magdi besvaras förblir Hanna, och hennes drivkrafter, mer gåtfull.
