Vilket svin!
Publicerad 2012-02-23
Stora stygga grisen jagar vargar i ny bilderbok
Efter att i snart ett halvsekel ha matas med berättelser om luriga rävar och vänliga bävrar sitter jag äntligen med ett normkritiskt appendix till Fablernas värld i mina händer.
De tre små vargarna och den stora stygga grisen är titeln, och här är det följaktligen vargarna som är snälla och grisen som är ett svin, rent ut sagt.
Upptakten känns igen från folksagan: ”En dag samlade mamman de tre små vargarna omkring sig och sa: Mina barn, det är dags för er att gå ut i världen. Gå och bygg er ett hus. Men akta er för den stora stygga grisen.”
Och de stackars vargungarna bygger och bygger, i material värdiga Maginotlinjen, men grisen huffar och puffar ändå sönder alltsammans till slut.
Brittiska Helen Oxenbury har illustrerat, i ett lite ålderdomligt manér som för tankarna till Maurice Sendaks bleka färgytor i böckerna om Lillebjörn. Här och där en klassisk skuggning av korsade linjer eller en vinjett i blyerts. Grekiska Eugene Trivizas text är inte så märkvärdig men gör vad den kan för att variera och slå mynt av sagans tacksamma upprepningar. ”Rädda små vargar med darrande morrhår, släpp in mig!”
Hushållets tvåoch-etthalvtåring är fullt med på noterna, och själv fnissar jag över att grisens brutalitet tar sig sådana konkreta uttryck. Varken pneumatisk borr eller dynamit är honom främmande.
Man bör vara flitig och aldrig kompromissa om den egna säkerheten, så löd förlagans sensmoral. I Trivizas och Oxenburys berättelse är budskapet ett annat.
Hur allt slutar ska inte avslöjas, men den som kan sin Bamse och vet hur det gick till när Vargen pacificerades kan kanske gissa.
