Jag hotas för min framgång

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-27

Dick Harrison om hatbreven och avundsjukan i den akademiska världen

Dick Harrison har på kort tid blivit en av Sveriges mest framgångsrika historiker.

Han har också drabbats av hotbrev och anklagelser om fusk och plagiat.

- Människor är avundsjuka, säger professorn från Lund.

HAR FÅTT HATBREV Dick Harrison är en av våra mest framgångsrika historiker. Men han har också fått känna baksidan av framgången. Avundsjuka över forskningspengar har lett till en hatkampanj mot honom, tror Dick Harrison.

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet. Samtidigt formligen sprutar han ur sig populärvetenskapliga böcker som säljer i allt större upplagor. Bara i år publicerar han fem titlar på flera olika förlag.

- Författandet är ett hantverk som jag övat mig på i 17 år. Därför är det inte särskilt konstigt att jag behärskar konsten att skriva snabbt, säger han.

Inom kort kommer han ut med "Tankar om historien". Tidigare i år släpptes "Birgittas vägar" (tillsammans med Lennart Utgren). Essäsamlingen "Harrisons historia" finns snart i boklådorna och hans nya lärobok i europeisk medeltidshistoria dyker endera dagen upp på historiastudenternas inköpslistor.

Skriver på dötid

- Men den roligaste boken har jag skrivit tillsammans med min kollega Eva Helen Ulvros. Vi tycker båda väldigt mycket om att baka kakor så vi har skrivit om historien sedd ur sötsaksperspektiv. Boken innehåller också historiska kakrecept, säger Dick Harrison.

Men trots denna flod av nya böcker förnekar Dick Harrison att han är arbetsnarkoman. Kanske var han det tidigare, tror han, men nu har han den rutin som krävs för att hinna med utan att jobba ihjäl sig.

- Jag är väldigt strukturerad och arbetseffektiv. Och så använder jag dödtid till att skriva. "Tankar om historien" har jag skrivit på olika tågresor.

Men varför skriva så många böcker?

- Bortsett från att jag tycker att det är roligt att berätta ingår det i jobbet att sprida forskningsresultat till allmänheten. Det uppdraget tar jag på blodigt allvar.

Vilken tid skulle du vilja resa till om det fanns tidsmaskiner?

- Jag vet tillräckligt mycket om historiskt elände för att föredra den tid vi lever i nu. Men det skulle vara spännande att göra studiebesök när de stora religionerna växte fram.

Anklagad för plagiat

Vilka historiska personer beundrar du mest?

- Nelson Mandela. Och Emiliano Zapata. Han var en sällsynt hederlig revolutionär som inte slogs för egen vinnings skull utan för att hjälpa jordlösa bönder. Det är ovanligt att hitta en historisk politisk gestalt som inte är ärkeegoist.

Finns det något område inom historieforskningen som du drömmer om att få ta tag i?

- Jag har länge undrat varför ingen skriver om det svenska sjöröveriet under 1400-1700-talet. Det finns massor av material att djupdyka i och området är lika spännande som en pojkbok.

Men nu i sommar är det annat som upptar Dick Harrisons tankar. Han blev nyligen anklagad för att plagiera andras texter och känner sig djupt kränkt.

"Steg i hatkampanj"

- Det är fullkomligt vettlösa anklagelser som är löjligt enkla att motbevisa. Om det inte vore för den ryktesspridning de drar igång skulle jag bara strunta i dem.

Enligt honom är anklagelserna ett steg i en hatkampanj som drabbat honom sedan han började få volym i sin bokutgivning.

- Jag har fått rena hatbrev. Du vet sådana där med utklippta tidningsbokstäver som man såg i tv-deckarna på 70-talet.

Dick Harrison tror att det beror på avundsjuka. Den akademiska världen lever på forskningsbidrag och om Harrison får pengar är det någon annan som blir utan.

- Jag blev professor när jag var 36, har givit ut ett antal böcker och vunnit Augustpriset. Sånt gör man inte ostraffat. Titta på Peter Englund, han var tvungen att lämna den akademiska världen helt och hållet.

Fakta: Dick Harrison

Olle Castelius

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln