Arbetsplatsen som är en dödsfälla
Publicerad 2016-04-29
Kalle Holmqvist har läst en kusligt aktuell roman om byggarbetarens vardag
När Byggnads strejkade i april kallade Svenska Dagbladets ledarsida (12 april) det för ”lyxstrejk” – eftersom byggnadsarbetare i genomsnitt har högre löner än vårdpersonal. Men strejken handlade inte främst om mer betalt, utan om till exempel jämställdhet, stärkt inflytande för förtroendevalda och ökad insyn i kedjan av underleverantörer. Sådant som facket tvingas ta ansvar för eftersom arbetsgivarna inte gör det.
Micke Evhammars nya roman Sju dagar i maj handlar om en grupp smeder inom byggnadsindustrin. Redan på första sidan antyds en svår olycka som sedan finns kvar som ett underliggande hot genom hela handlingen.
En av huvudpersonerna har fått sin kropp utsliten och måste äta beroendeframkallade mediciner för att kunna jobba. Samtidigt som han funderar över sin situation läser han Josef Kjellgrens Människor kring en bro – en roman från 1935 om en grupp arbetare som var med och byggde Västerbron i Stockholm. Sju dagar i maj är en sorts modern motsvarighet till Människor kring en bro. Sedan 1935 har mycket ändrats, men en del är tyvärr sig likt.
Evhammar har själv arbetat som byggnadssmed i många år. Hans romankaraktärer är yrkeskunniga och tycker om sina jobb, men arbetslivet trasar sönder deras kroppar och själar. Den här dubbelheten kan nog många känna igen sig i, inte minst inom mitt eget fackförbund Kommunal. Arbete ger glädje och mening, samtidigt som det förstör oss.
I Sju dagar i maj slår en bemanningsanställd larm om säkerhetsbrister – då blir han förflyttad. Man skulle önska att sådant bara hände i romaner, inte på riktigt. Men några veckor innan boken lanseras kommer SVT:s Uppdrag granskning med sitt stora avslöjande om bygget av gallerian Mall of Scandinavia i Solna, där företagen kunnat strunta i både kollektivtavtal och lagstiftning genom att outsourca till underleverantörer. (Se även Patrik Carlsson i Aftonbladet 21 april).
Elektrikerförbundets skyddsombud Claes Melkersson blev omplacerad för att han påtalade arbetsmiljöproblem (det vill säga gjorde sitt jobb). Uppdrag granskning hade dessutom fått ta del av ett smyginspelat samtal där en chef varnar en anställd från att organisera sig fackligt.
Då känns det definitivt inte som 1935, för på 1930-talet fick man i alla fall vara med i facket. Mer som 1872 ungefär.
