Siri är trött på att vara man
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-24
Hustvedt snart lika stort namn som maken Paul Auster
Siri Hustvedt har varit man i över tio år nu.
Så hon börjar tröttna.
I romanernas värld alltså.
Frågan är om inte den världsberömde författaren Paul Auster snart får finna sig i att kallas ”Siri Hustvedts man”. Hon börjar nämligen bli lika framgångsrik som sin make. För sina två senaste romaner – ”Vad jag älskade” och den nya ”Sorgesång” – har hon fått lysande recensioner och massor av läsare.
I veckan var hon i Stockholm för att prata om sin senaste bok. Liksom de tidigare rör den sig djupt inne i människans psyke, och utforskar familjeband, sorg, kärlek, identitet och galenskap.
Bokens jag är 47-årige Erik, psykoanalytiker i New York. Stundtals är miljön Woody Allensk, fast sorgligare.
Skulle du bli en bra psykolog?
– Kanske. En orsak till att jag skrivit om Erik är att jag – i ett annat liv – skulle älskat att ha det som yrke. Det närmaste jag kommit är när jag jobbade ideellt på ett sjukhus med skrivarkurser för psykiskt sjuka. Det var en av de rikaste upplevelser jag haft. Du kan läsa in dig på psykologi hur mycket som helst, det blir ändå inte som att sitta ner och prata med verkliga patienter.
Siri Hustvedt har ända sedan hon var barn intresserat sig för den mänskliga själen, och för hjärnan i sig. Hon har läst mängder i ämnet, om olika sjukdomstillstånd och hur medvetandet fungerar.
”Går i analys sedan ett par år”
Flera gånger under intervjun hänvisar hon ivrigt till olika forskningsresultat och illustrerar med stora gester.
Trots att hon tar ämnet och författandet i högsta grad på allvar ligger skrattet hela tiden på lur.
Har du gått i terapi själv?
– Ja, sedan ett par år går jag i psykoanalys, och det är väldigt intressant. Min terapeut sa faktiskt att det var konstigt att jag som är så intresserad inte gått tidigare... Men bättre sent än aldrig. Och det är terapeutiskt och lärorikt, jag ser det inte som någon sorts lek.
”Sorgesång” är en väv av många historier och människor, bland annat just Eriks patienter. En annan huvudperson är hans syster Inga, som får veta hemligheter om sin döde make. Och här finns en smågalen fotograf som dokumenterar människor mot deras vilja.
Boken är fylld av olika trådar och intellektuella resonemang. Siri Hustvedt menar att hon inte skulle kunnat skriva den för några år sedan.
– Jag har mognat nu, utbrister hon och skrattar högt.
– Jag har läst mycket mer, utvecklat mina olika idéer och blivit bättre på att foga samman komplexa saker. Jag har också fått bättre självförtroende när det gäller att skriva ihop det.
De skriver på var sin våning
Hennes främsta läsare och pålitligaste kritiker är maken Paul Auster, en av USA:s mest kända författare. De träffades när han läste upp poesi på Columbia-universitetet 1981. Hon blev förälskad ”på ungefär 30 sekunder”, har hon berättat.
Sedan flera år sitter de på varsin våning i hemmet i Brooklyn och skriver. I den bok Siri skriver just nu återgår hon till ett kvinnligt berättarjag.
– Jag har varit man i över tio år nu..! Det har varit roligt, men nu känns det spännande att skriva som kvinna igen.
Författarparet har en dotter, och Siri är fascinerad av hur familjen påverkar våra personligheter, något hon analyserar i ”Sorgesång”. Hon beskriver sin egen barndom som lycklig, med bra kontakt med föräldrar och syskon. Mamman är norskfödd, och även farföräldrarna har skandinaviskt ursprung.
– Mamma är 86 år och lever än. Vi är väldigt nära varandra. Jag känner starkt att hon fortfarande är en person i två olika världar: Norge och USA. En immigrant har för alltid en delad själ.
