Tillbaka till framtiden
Uppdaterad 2012-05-09 | Publicerad 2007-08-31
BARBRO WESTLING förvånas av Klas Östergren
Det är med stigande förvåning man vänder sidorna i Klas Östergrens nya roman Orkanpartyt. Redan titeln låter oväntat skruvad och i boken handlar det om sådant som ”nysare”, ”sökare”, ”bärsärkare”, om ”där ute” och ”staden under tak”. Orkanpartyt utspelar sig på 3000-talet, tiden efter de totala miljökatastroferna, i ett förött och sönderbränt landskap, över vars människor och sekter den oåtkomliga Klanen styr. Det låter ganska otypiskt Östergren men författaren lyckas i bokens första del verkligen suggerera fram en speciell färglös framtidsdystopi samtidigt som de mänskliga konturerna i eländet växer mot det spännande. Det är uppfinningsrikt som science fiction och fascinerande på ett existentiellt/ekologiskt plan.
Miljön lär vi känna genom huvudpersonen Hanck Orn. Mannen som en dag lämnar det dubiösa försäkringsbolaget för att börja ägna sig åt gamla maskiner. Hanck vill inte räknas till de ”obsoleta”, men hans känsla för maskinerna, för hantverket, hör till gamla tider. Dit hör också hans stora kärlek till sonen, Toby, vars tre dagar gamla blick förvandlar Hanck till en annan. När sonen plötsligt dör växlar romanen spår. Den förlorar bokstavligen fotfästet och förvandlas till en hybrid, en deckare där Hanck söker sin sons mördare i kretsar hämtade från den norröna mytologin. Färden till Utgårda-Loke, Balders död, Midgårdsormen och Fenrisulven, asar, jättar men framför allt den gruvlige Lokes många skepnader, formar en ganska krävande mytologisk hopgaddning. Det virvlar friskt men trots att stoffet är synnerligen komprimerat smälter det inte in i berättelsen. Uppblandningen med tuff attityd, ”typ” och ”shit”, hjälper inte heller. Det vilar något ansträngt redovisande över denna del trots Östergrens sedvanliga språkliga spänst.
Orkanpartyt ingår i en stor internationell förlagssatsning på nytolkningar av myter. Östergrens bok utgör den sjunde i serien och är det första nordiska bidraget. Det är så klart hedrande att ingå i den exklusiva krets av författare som utsetts att kasta nytt ljus över de uråldriga berättelserna. Uppgiften är heller inte enkel. Östergren löser den genom att gå tusen år framåt i tiden. Efter tungmetallsregn och förgiftning av allt ätbart framträder sagans klimat på nytt. Östergrens roman om framtiden fascinerar men det är inte i kraft av mytologin som hans berättelse om faderskärlek och sorg griper minst fem famnar djupt.
