Jag älskade Pippi när jag var liten

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-08-31

Donna Tartt är tillbaka - tio år efter debutsuccén

– Jag älskade Pippi Långstrump. Som barn hade jag likadana flätor som hon. Pippi är verkligen en utmärkt förebild för små flickor.

Det säger Donna Tartt, mytomspunnen megastjärna. Efter världssuccén med ”Den hemliga historien” är hon i Stockholm för att lansera sin nya bok ”Den lille vännen”.

I sin nya roman  Den lille vännen  har Donna Tartt återvänt till sina hemtrakter i de amerikanska sydstaterna.   Det är en skrämmande bok om barn som kommer i kontakt med vuxenvärlden på ett skrämmande sätt.

Donna Tartt vållade stor uppmärksamhet när hon debuterade 1992. ”Den hemliga historien” var en thriller om hur en grupp studenter vid ett östkustcollege i sökandet efter kickar iscensätter två mord. Den översattes till 23 språk och såldes bara i USA i över en miljon exemplar. Varifrån kom denna okända, späda (152 cm, 40 kg) författarinna, som kritikerna jämförde med Dostojevskij? Hon föddes 1963 i Grenada, Mississippi i amerikanska Södern.

– Jag levde mycket i en fantasivärld och läste mängder av barnböcker. Allra mest dyrkade jag Peter Pan. Jag brukade ha mitt sovrumsfönster öppet under nätterna för att han skulle kunna komma in om han flög förbi.

Redan i femårsåldern började hon själv skriva berättelser i en anteckningsbok, som hon alltid bar med sig.

”Jag skriver allt för hand”

– Det är samma sak i dag. Jag skriver fortfarande för hand och jag går aldrig ut utan min anteckningsbok. Det får mig att känna mig som fem år igen och det är en väldigt bra känsla att befinna sig i om man ska skriva en roman, särskilt om den handlar om barn. Jag klipper och klistrar, skriver i marginalerna, ritar olika scener och gör understyrkningar. Inget av detta kan du göra på en dator.

– När jag var 16 år försökte jag lära mig skriva maskin. Jag hade sett Rosalind Russel på film där hon spelade en journalist som hela tiden rökte och skrev maskin i rasande takt. Sådan ville jag också bli. Men det gick inget vidare. Jag hade redan utvecklat min skrivteknik eftersom jag fick en diktsamling publicerad som 13-åring.

”Lycklig när jag skriver”

Första gången jag träffade Donna Tartt var på bokmässan i Göteborg för tio år sedan. Trots sitt rykte som som garbiskt skygg visade hon sig vara glad, fnissig och överraskande trevlig. Nu har det gått ytterligare tio år och hennes stjärnstatus till trots är hon fortfarande lika älskvärd och vänlig.

– Fast det var en oerhörd chock att kastas in i den mediakarusell som framgången med ”Den hemliga historien” förde med sig. Jag var inte alls beredd på att boken skulle få ett så stort genomslag, inte bara i USA utan i hela västvärlden. Nu är jag lite luttrad och vet vad som väntar. Och det är raka motsatsen till att sitta ensam i ett rum och skriva. Det är då jag är lycklig. För det som sker där i rummet är förutsättningen för allt det andra.

”En skrämmande bok”

I sin nya roman ”Den lille vännen” har hon återvänt till sina hemtrakter i de amerikanska sydstaterna. Handlingen utspelas i början av 1970-talet. Huvudperson är den 12-åriga viljestarka, lillgamla Harriet Cleve Dufresnes som växer upp i skuggan av sin bror Robin. Denne hittades hängd i ett träd vid nio års ålder. Harriet, som då var ett spädbarn, är besatt av att hämnas hans död.

– Det är en skrämmande bok om barn som kommer i kontakt med vuxenvärlden på ett skrämmande sätt.

Lyssna

Hör Donna Tartt läsa ur sin nya bok:

Fakta Donna Tartt

Ingalill Mosander

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln