Livet lunkar på för en ensamstående bildad herre
Ulf Lundells berättelse om vardagslivet som fågelmatare och motvillig rockare är roande
Uppdaterad 2020-06-15 | Publicerad 2020-05-11
Om man har försatt sig i frivillig karantän är det inte svårt att känna sig hemma i Ulf Lundells tillvaro på Österlen. Mil och åter mil från barn och barnbarn. Leda, trumpenhet, men också ett skärpt sinne för vädrets och årstidernas växlingar, färgerna, fågelsången
Den nya dagboksdelen, Vardagar 3, sträcker sig från januari till oktober 2019. Lundell hinner med både en rejäl sommarturné och att bli gripen och dömd för grovt rattfylleri.
– Det är inte så djävla intressant att bli gammal, påpekar Lundell på sidan 237 (av 872). Han äter förnuftigt, löser korsord och matar fåglar. Fast det senare får han lägga av med när nutiden tränger sig på: Kajor och råkor ockuperar fågelborden, skrämmer bort sångfåglarna och för oväsen på nätterna.
Livet som ensamstående bildad herre lunkar på. Städerskorna slarvar och tjuvlarmet går när han rör sig i trädgården. Något nytt kärleksförhållande vill han både ha och inte ha: ”Kvinnor är vandrande drömmar, projiceringsytor, men nästan ingenting stämmer med det man ser.”
Det finns en gladare, lössläpptare och farligare värld ifrån vilken han är förvisad.
Exhustrun S sköter hans tavelgalleri och är den som transporterar Lundell i bilen när hans körkort dragits in. Kärleken dem emellan må ha vissnat, men svartsjukan flåsar Lundell i nacken när S fotvandrar på Hardangervidda med en ny bekantskap som har 47 i skonummer.
Tung är den nyktre alkoholistens livslånga uppförsbacke. Ulf Lundell beskriver den som en form av landsflykt; det finns en gladare, lössläpptare och farligare värld ifrån vilken han är förvisad. Han äter gurkmeja och nyponkapslar, läser noggrant fyra dagstidningar, ser sport och populärvetenskap på tv och hatar lustfyllt Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg. Den inre röst som manar honom att helt enkelt stänga av eländet om han inte gillar det svarar han: Jag är folklivsforskare.
När sommaren kommer lämnar Lundell ensamheten på Österlen (”som vilken normal fånge som helst med skillnaden att fången har medfångar”) och ger sig motvilligt ut på turné med bandet, i en obekväm buss som använts av både Neil Young, Bob Dylan och Dolly Parton.
Hotellens vip-rum är förfärliga skapelser med designmöbler, jacuzzi, tre fungerande tv-kanaler och stopp i avloppet. Vrång och grinig rör han sig mellan överskattade restauranger och förnedrande besök hos Appleförsäljare.
Men i grinigheten finns det energi. Vardagar 3 är rolig läsning, ofta väldigt rolig. Inte lika fri i formen som Vardagar 1 men fan så mycket livligare än Vardagar 2. I Vardagar 3 skiftar dagboken mellan fascinationen inför tillvarons mystik och muttrandet från en tänkande soffpotatis. Lundell har alltid haft en säregen förmåga att göra sig till kompis med läsaren. Och en kompis lämnar man inte i sticket bara för att man inte delar hans åsikter.
Ulf Lundell förblir på gott och ont en medelvägens man, en tvättäkta svensk socialdemokrat, klassmedveten och lite inskränkt. Han tycker att det är på tiden att Säpo griper ”radikalgapande” imamer: ”Fot måste nedsättas mot skiten”. Kina borde splittras i 15-16 riken, ”det skulle vi alla må fint av”. Men det han framför allt retar sig på är nyliberaler, privatiseringar och religion i alla former.
Större delen av Ulf Lundells dagbok är skriven med ojämn högerkant. Kanske är det för att lyfta fram hur vardagslivet, hur trivialt det än kan förefalla, faktiskt är någonting märkvärdigt och enastående i det stora perspektivet. Resultatet påminner om kraftigt utspädd amerikansk beatpoesi av femtiotalsmodell. Inte sällan tätnar texten till effektiv lyrik, som i den kärnfulla sammanfattningen av 2019 års Stockholm:
”Ja preciiiiis
Ja preciiiiis
Ja preciiiiis
Är du medlem?
Är du medlem?
Är du medlem?
Ja preciiiiis
Ja preciiiiis
Ja preciiiiis”
<div data-tipser-pid="5e984dd542b719000105f76c" data-tipser-view="compact"></div>
