Vänsterns sämsta krav och argument
Högern kan tjata in sina argument hur dåliga de än är. I kraft av sina resurser, inte minst de mediala, bestämmer man vad politiken får handla om. Makt- och ägandefrågor är sen tjugo år tillbaka avskrivna från dagordningen. Politikens uppgift, säger man, är att utveckla det privata företagandet. Vill arbetarrörelsen prata om annat, anklagas den för att vara bakåtsträvare.
Det är därför Mona Sahlin – strax innan Kommunal och Handels gick in i avtalsrörelsen – gjorde könskvoteringen av bolagsstyrelserna till partiets stora jämställdhetsfråga. Det är en ickefråga för 99,99 procent av väljarna och inte minst lågavlönade kvinnor, som skiter i om arbetsköparnas representanter har dräkt eller kostym. Högern anser visserligen att sossarna ska hålla tassarna borta från näringslivets interna angelägenheter, men myser samtidigt över att Sahlin prioriterar just den här arenan. Bättre att hon gnäller om bristen på kvinnliga företagsledare än pratar om kvinnors rätt att få jobba heltid eller vikten av att satsa på den offentliga sektorn.
Av förklarliga skäl argumenterar oppositionen som sämst när den pratar på borgerlighetens villkor. Ett av de dummaste vänsterkraven någonsin är att vi ska privatisera kungahuset. Idén väcktes på 80-talet i en satir över privatiseringshysterin. I dag är förslaget inte lika roligt, då det mycket väl kan realiseras av dem som plötsligt inser fördelarna med att Bernadotte avlönas av Svenskt Näringsliv. Vilken maktresurs skulle man inte ha i en monark som utan någon grundlagsfäst munkavel kan babbla hur mycket som helst om vad som helst?
Ett annat lika korkat vänsterförslag är att man ska göra en privat stiftelse av myndigheten Forum för levande historia. Som om problemet med denna propagandamegafon upphör om den undgår all som helst demokratisk kontroll. Vänstern tror den är listig med sina defensiva strategier – kravet måste ju vara att Forum, liksom kungahuset, ska läggas ner – men i själva verket gillrar man snaror för sig själv. Det visade sig när man tvingade fram en knapptryckning i riksdagen för att avgöra huruvida Turkiet gjort sig skyldigt till folkmord eller inte. (Lika inkonsekventa är borgarna, som försvarar Forum men i just Turkietfrågan anser att politikerna inte ska lägga sig historieskrivningen.)
Riktigt usel är vänstern när argumenten begår våld på sambandet mellan orsak och verkan. Ett paradexempel har jag själv gjort mig skyldig till hundratals gånger. När USA under den förmenta civilisationens flagg invaderade Irak blev fredsrörelsens främsta argument att ”demokrati kan inte bombas fram”. Som om USA någonsin försökt.
Listan på vänsterns sämsta argument kan dessvärre göras ännu längre. Och då har valrörelsen inte ens börjat.
