Frostenson förmår förmedla tröst
Jenny Högström gläds åt Nordiska rådets litteraturpris till Katarina Frostenson
Det kanske inte var den mest skandalösa läcka vi har varit med om, utan snarare en nyhet som råkade gå ut för tidigt i den norska tidningen Dagsavisen. I vilket fall var den ytterst glädjande, nämligen att det i år var Katarina Frostenson som tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för sin fantastiska diktsamling Sånger och formler.
I prismotiveringen står det: ”I en väv av samtid och mytologi, närmiljö och globala utblickar, handfast vardag och vistelser i minne, litteratur och sånger fäster hon detaljen vid den stora helheten.”
Frostenson har skrivit med den ryska poeten Marina Tsvetajeva vid sin sida, hennes ”två kära ting i världen: sången och formeln” genomsyrar dikten.
Och Frostenson sjunger, hon besvärjer. Det kan vara vardagligt, det kan vara högtidligt, det kan vara lekfullt eller på liv och död – men hur det än är så handlar det alltid om språket. Och om den möjlighet som språket har att uttrycka också det som tycks omöjligt. Som att tänka eller att leva sig igenom – ja, att faktiskt överleva – sorgen efter en mor: ”Jag mumlar formeln för ett försvinnande”.
Av Nordiska rådets fjorton nominerade böcker var fem diktsamlingar – det är inte utan att jag jublar lite extra över att det äntligen är dikt som premieras.
Och Frostensons dikt besitter en alldeles särskild kraft. Den förmår omfatta både ”sorgen och omsorgen”. Den förmår förmedla tröst.
