Arbetslösa ska tvingas jobba gratis
Lättja målas upp som problemet - inte bristen på jobb
På 20-talet hette det nödhjälpsarbeten, sedan ak-arbeten. Tiotusentals människor tvångskommenderades att jobba under de lägsta lönerna för att över huvud taget ha någon försörjning. Ska man förstå varför Sverige vid den tiden var världens mest konfliktdrabbade land kommer man inte runt det hat som tvångsarbetena födde – både bland dem som tvingades och bland dem som utsattes för lönedumpningen.
Den senaste varianten kallas Landskronamodellen. Den vill regeringen nu göra nationell.
I Landskrona kräver man sedan några år regelmässigt motprestationer för socialbidrag.
Folk får fälla träd, bära möbler, rensa rabatter, måla simbassänger – ibland helt privat för kommuntjänstemännen. Det kallas kompetenshöjande verksamhet. Facken protesterade, man såg 20-talet komma tillbaka. Företagarna protesterade, man såg konkurrensen snedvridas av gratisarbete. Och modellen dömdes ut som olaglig av Socialstyrelsen förra året. Man måste pröva varje individs behov för sig. Alla kompetensutvecklas inte av att rensa rabatter, om nu ens någon. Även fattiga har rättigheter.
Därför krävs den lagändring regeringen nu föreslår. Av socialtjänstlagens portalparagraf om att ”verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet” återstår då bara en daterad ambition.
Så framträder den borgerliga arbetslinjen i all sin glans: först slår man sönder a-kassa och sjukersättning och tvingar folk att ta socialbidrag. Sedan ska de jobba. ”Ge tillbaka till samhället” som Landskronas folkpartistiska kommunalråd Torkild Strandberg uttryckt saken.
Socialdemokraterna, som en gång byggde den moderna arbetsmarknadspolitiken på de bittra erfarenheterna av sina medlemmars tvångsarbeten, jamsar med. Till Ekot säger Ylva Johansson att det är rimligt och rätt att ställa krav på att arbetsföra människor söker jobb. Detta alltså som en direkt kommentar till hur socialbidraget förvandlas från vårt yttersta skyddsnät till ett sätt att läxa upp de fattigaste medborgarna. Som om problemet var lättjan – och inte bristen på jobb.
