Så gulligt att man baxnar
Fråga inte vad Europa kan göra för dig, utan vad du kan göra för Europa.
Det är mottot när en samling europeiska intellektuella, som Jürgen Habermas, Ulrich Beck, Anthony Giddens, Daniel Cohn-Bendit, Herta Müller och Umberto Eco, går till storms mot det toppstyrda EU i ett manifest som publicerades i flera tidningar häromdagen.
De blinkar mot Sydeuropas proteströrelser och oroas över en generation som offras på eurokrisens altare. Nu måste medborgarna bygga om unionen, underifrån.
Deras eget bidrag till Europa – det enda – är att alla som vill borde få ledigt ett år och frivilligarbeta i ett annat medlemsland. Kanske kan näringslivet bidra med en slant?
Det är så gulligt att man baxnar.
Här slaktas pensioner och arbetsrätt i land efter land, politiska strejker och kravaller avlöser varandra. Extremhögern erövrar mark. I Frankrike och Grekland har väljarna precis tagit strid med finanskapitalets nedskärningsdiktat. Allt handlar om pengar.
Men Europavännernas enda svar på skälvningarna från unionens nedre däck är att vi borde umgås lite mer så vi känner oss som européer.
Det är nog ingen slump att initiativet stöttas av bank- och försäkringskonglomeratet Allianz – en av Greklands stora långivare.
