Det vackraste av moderna lidande
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-25
Den moderna konstmusiken blir alltmer kommunikativ, kompositörer som Arvo Pärt, Henryk Gorecki, John Adams eller Kaija Saariaho skapar sällan bryderi hos konsertbesökaren. Sven-David Sandströms musik har också genom åren blivit alltmer avklarnad och vacker, lyssnarvänlig utan att vara insmickrande.
Ordet, med text av Katarina Frostenson, är ett stort verk i passionstraditionen med Johann Sebastian Bach som absolut föregångare.
Dennes dramaturgi och grammatik ekar hos Sandström, en evangelist (Ann Sofie von Otter) berättar om Jesus lidande, vilket dramatiseras av Pilatus (Johan Reuter), Maria (Nina Stemme), Petrus (Michael Weinius) och Maria från Magdala (Susanne Resmark) samt kommenteras av en vokalkvartett och folket (kören).
Verket kräver stor kör och mycket slagverk, men är ofta närmast kammarmusikaliskt skört trots det stora anslaget. Det konsekventa genomförandet av exempelvis slagverksackompanjemang till evangelisten och endast ett fåtal, dramatiskt utvalda duetter skapar formmässig enhet och koncentration.
Men allra mest betvingande är den musikaliska skönheten, mjuka klanger och röstvänliga partier som tas om hand med all tänkbar ära av förnämliga solister, framför allt måste von Otter och hennes parti prisas. Ett så intagande, närmast hypnotiskt skrivet recitativ, och så betagande vackert sjunget; som kunde lidandet upphävas av skönheten.
Ordet blir till det vackraste av plågat kött.
Konsert
Claes Wahlin
