Kungens morfar hjälpte Hitler till makten
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2013-10-19 | Publicerad 2013-10-18
Dokumentär visar: hertigen Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha var värre nazist än Silvias pappa
Kung Carl XVI Gustafs morfar, den tyske hertigen Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha, var central för skapandet av Nazityskland. Tv-dokumentären Hitler’s Favourite Royal utgör fantastisk journalistik om en medlem i den nazistiska eliten, vars barnbarn nu sitter på Sveriges tron.
Filmen berättar historien om Karl Edvard, som föddes som brittisk prins 1884, mitt i strålglansen av det brittiska imperiet under dess glansdagar. Farmor pysslade med honom på slottet Windsor, hon hette Victoria och styrde världen. Men den brittiska konungaätten bar vid den här tiden inget engelskt namn, utan ett tyskt: Sachsen-Coburg-Gotha. Innehavet av de tyska domänerna, med centrum i den pittoreska lilla staden Coburg, hade därmed en central plats i drottning Victorias kungliga omsorger.
År 1900 behövdes en ny hertig i Tyskland och unge Karl Edvard skickades dit, blott 16 år gammal. Med en årlig inkomst på upp emot 200 miljoner kronor (i dagens penningvärde) gick det ingen nöd på honom, förrän hans tillvaro rasade samman under första världskriget. Han ställdes i den omöjliga sitsen i att vara både brittisk prins och samtidigt tysk hertig, vasall till kejsaren Vilhelm – som till på köpet var hans kusin.
Utbrett tyskhat i Storbritannien tvingade kungahuset att avsäga sig alla tyska titlar. Samtidigt bytte de namn till Windsor (liksom för övrigt flera andra adelsätter med tyskt ursprung – ”Battenberg” blev exempelvis ”Mountbatten”). Karl Edvard, som tysk vasall, förklarades vara ”förrädare” av brittiska parlamentet. När tyske kejsaren abdikerade efter krigsförlusten 1918 förlorade Karl Edvard dessutom sin tyska status – och därmed hela sin identitet.
Möjligen var detta förklaringen till att Karl Edvard efter 1918 inte graviterade mot sin samhällsklass givna ideologi – antidemokratisk auktoritär konservatism – utan mot fascismen.
Under det tidiga 1920-talet översköljdes Tyskland av fascistiska och ultranationalistiska rörelser, varav en av de mindre leddes av en karismatisk före detta korpral: Adolf Hitler. År 1922 befann sig Hitler i hertigens stad Coburg och de bägge möttes. Karl Edvards känslor inför Hitler skildras i dokumentären närmast som en förälskelse.
Hertigen – som en av Tysklands absolut främsta aristokrater – visade sitt stöd för Hitler offentligt och påverkade därmed världshistorien: ”Karl Edvard blev den förste tyske furste som stödde just Hitler”, säger i filmen Jonathan Petropoulos, professor i historia vid Claremont McKenna-universitetet. Därmed upphöjdes Hitler över sina många rivaler inom den egna rörelsen.
I gengäld gav Hitler honom en ny mening med livet. ”Det är så underbart att vara behövd igen”, skrev hertigen.
Staden Coburg blev synonymt med nazismen. Det var den första tyska stad som röstade fram en nazistisk borgmästare, den förklarade sig tidigt ”judefri” (”judenfrei”) och här gifte sig 1932 hertigens dotter, Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha, med prins Gustaf Adolf, arvfurste av Sverige. Det är deras son Carl Gustaf som i dag sitter på Sveriges tron. Expressens förre kulturchef Per Svensson skildrar detta mycket väl i boken Han som aldrig fick bli kung – Berättelsen om Carl XVI Gustafs pappa (Norstedts 2006), en bok som karaktäristiskt nog var så inopportun att den helt ignorerades av hovet.
Året efter detta kungliga bröllop mellan den tyska nazismen och den svenska monarkin uppstod Nazityskland, då Hitler erövrade makten. Karl Edvard var överlycklig. Hans liv och mening stavades nationalsocialism, Adolf Hitler och judehat.
Hitler belönade lojaliteten med att göra Karl Edvard till chef för det tyska nazifierade Röda korset, med upp emot 600 000 sjuksköterskor och läkare. Den mörka baksidan inom organisationen var ”Aktion T4”, det så kallade eutanasiprogrammet där människor med funktionsnedsättningar – ”ovärdiga för liv” – systematiskt mördades. Historiker beräknar att mellan 70 000 till 200 000 människor kan ha mist livet i denna generalrepetition inför Förintelsen.
Under andra världskriget skickade Karl Edvard sina söner Ernst, Leopold och Hubertus ut i kriget, medan han själv gick in i ålderdomen. Vid krigsslutet intogs Coburg av amerikansk trupp och hertigen greps, hamnade i fångläger och dömdes av en krigstribunal för sina brott. Han slapp dock fängelse och dog 1954 som en bruten man.
Hertigens tragiska livsöde förtar dock inte hans ansvar – han var långt mer än den småborgerliga nazist som var drottning Silvias fader Walther Sommerlath. Karl Edvard var central i tillblivelsen av det barbari som hette Nazityskland och en del av dess absoluta elit. Han är morfar till vår statschef och Sveriges kung, vars förhållningssätt till saken är osmaklig.
År 2010 menade kungen i en TV4-intervju att morfadern hade tvingats bli nazist, kanske till och med mot sin vilja. Kungen ansåg att Karl Edvard enbart hade kopplingar till nazistpartiet ”på ett eller annat sätt. Alla var ju med! Det var ju väldigt svårt att undvika att … Det var väldigt svårt att ställa sig ’nej, jag vill inte vara med’. Då tror jag att man hade försvunnit ut till vänster direkt.”
År 1943 stupade kungens morbror Hubertus i strid mot ”judebolsjevismen” på östfronten, älskad bror till kungens mamma, Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. Kungen bär i dag morbroderns namn Hubertus. Det existerar ingen arvsynd. Däremot ett ansvar att inte förminska, förringa eller bagatellisera en av världshistoriens stora förbrytare.
Henrik Arnstad
Fotnot: Dokumentären Hitler’s favourite royal
finns att se i sin helhet på videosajten veoh.com.
