Norsk Tintin i Kongo
Journalisten Morten A Strøksnes litar inte på någon och avskyr det mesta
Sedan 2009 sitter två norrmän, Joshua French och Tjostolv Moland, fängslade i Kongo, dömda i en parodisk rättegång för mord på sin chaufför.
I Ett mord i Kongo följer journalisten Morten A Strøksnes, likt en norsk Marlow, deras spår till Kisangani och österut mot ugandiska gränsen för att reda ut vad som skett. Med fickorna fulla av mutdollar och tungan rätt i mun banar han sig väg genom den korrupta byråkratin och säkerhetstjänsten.
Han hotas av gangsters och misstänksamma bybor och festar med cannabisbolmade pygméer, och han avskyr det mesta: klimatet, sjukdomarna, känslan av att aldrig ha kontroll. Mest avskyr han människorna. Kongoleserna är pompösa, ha-galna, och livsfarliga, förstår vi. Ibland döms de med en enda blick: ”Ibrahims ögon var sluga och misstänksamma med en synlig fanatism som antagligen kunde gå från glöd till övertändning på nolltid”. Hans skratt ”klingade av falskhet”. Detta om en man Strøksnes mött helt kort.
Bara den egna fixaren Augustin finner viss nåd. Så är han också, typiskt nog, den ende kongoles Strøksnes lär känna.
Med tiden knyts Strøksnes i stället till de bägge dömda. Han har ju så mycket gemensamt med dessa krigsfixerade morske män, som inte passar i det moderna Mjukisnorge. De går i allians mot det Kongo de inte begriper sig på.
Ibland blir det lite väl likt det gamla vanliga turistgnället om hur infödingarna ser vita som kassakor. Det som räddar skildringen är en lysande berättarkonst, där Strøksnes speglar sin historia i tidigare norska kolonialäventyr, och att Strøksnes hederligt skriver ut sina känslor. Men också att han inte ger upp, ens när det bränner till. Han har ett jobb att göra, och ansvar för dem han drar in i malströmmen av misstänksamhet.
Med jobbet går det i slutändan sådär, det blir mest ett reportage om ett reportage. Visst, French och Moland drömde antagligen om att bli legosoldater, de hade nog vapen med sig, och mer i kikarn än en semestertripp i Kisangani. Kanske att skapa en pygméarmé, kanske bankrån, kanske någon skum diamantaffär.
Men allt gungar. Någon lösning på mordgåtan får vi aldrig. Däremot en Kongoskildring för västvärldsbruk med ett svåremotståndligt, ständigt hotfullt, spänningsug.
