Kulturens kreationister
Efter 8 november kan Stockholms kulturutövare knappast räkna med någon vilodag
INPASSET Kulturstöd
Att debattera kultur med kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är som att försöka diskutera utvecklingsläran med kreationister. Om de senare ställer gud mot den samlade mänskliga kunskapen, så ställer Sjöstedt marknaden mot konsten.
Det omdiskuterade stödförslaget har nu presenterats och ett så kallat samrådsförfarande (jag antar att samrådet sker med referensgruppen) ska pågå till den 3 oktober.
Beslut klubbas den 8 november.
De nuvarande stödformerna ska reduceras till två slag: utvecklingsstöd och kulturstöd.
De ganska korta texterna är, föga förvånande, ganska vaga och saknar bärande definitioner av de viktigaste begreppen. Utrymmet för godtycke är därför stort. För hur – och vem – avgör vad som är ”konstnärlig kvalitet”, ”publik räckvidd” och – kanske mest egenartat – ”medborgarnas nöjdhet”?
Ja, när det gäller den konstnärliga halten, så ska ”handläggare och ”referenspersoner” göra den bedömningen (man kan ansöka om att bli referensperson, vilket torde skrämma bort de mest kompetenta).
Vidare ska nya metoder att möta publiken prioriteras. Nu lär det vara svårt att möta publiken på andra sätt än man har gjort under 2500 år, värre är det med ”förbättrad ekonomisk bärkraft” som i kombination med ”publik räckvidd” inte gärna kan syfta på annat än att konstnärerna, till skillnad från de senaste 2500 åren, ska bli ett slags affärsmän.
Och när ett kriterium för stöd handlar om att ”främja demokrati, förståelse och/eller tolerans”, så räcker det alltså inte att diskutera dessa storheter. De ska främjas.
Man vill att kulturlivet ska dela på lokaler och resurser (tränga ihop sig).
Finns det krokar i danslokalens tak, så kan man ha cirkus där (det står faktiskt så).
Konstnärens vision ersätts av hans eller hennes anpassningsförmåga.
Om gud enligt Bibeln skapade världen på sex dagar, så förväntas i dag konst- och kulturutövarna vara lika rask i vändningarna. Någon sjunde vilodag ska de dock inte räkna med. Inte heller något himmelrike.
