Sorg och vrede bakom klassiska barnvisor
150 år sedan Alice Tegnér föddes – firas med ny bok och skiva
Jag var åtta år och hade aldrig hört något liknande.
En sådan underlig melodi. Långsam, mjuk som nysnö. Och sedan den där sänkningen: ”MEEEN HEEEEEM!”.
Alice Tegnérs Betlehems stjärna från 1893, framförd av treornas luciatåg i matsalen på min lågstadieskola, var en av mina första verkliga musikaliska kickar.
I år är det 150 år sedan vispionjären föddes i Karlshamn, med efternamnet Sandström. Alice Tegnér-sällskapet firar genom att ge ut antologin Alice Tegnér – musikskapare, innehållande texter om Tegnérs liv och verk men också en bunt noter och en skiva.
Bokens redaktör, Gudrun Tegnér, skriver utförligt om kompositörens barndom och uppväxt. Fadern, sjökaptenen Eduard Sandström, dör tidigt och den musikaliskt begåvade dotterns dröm om en högre musikutbildning går om intet. I stället skriver hon in sig vid lärarinneseminariet i Stockholm där hon så småningom gifter sig med Jacob Tegnér, sonson till skalden och biskopen Esaias Tegnér.
Paret flyttar till den nyanlagda villastaden Djursholm, redan då en ohyggligt borgerlig miljö som det tycks, men samtidigt anfäktad av tidens radikala idéer om friluftsliv och den befriade människan. Grannen Elsa Beskow skymtar förbi, liksom hennes man Nathanel som var predikant i Djursholms kyrka där Tegnér också arbetade som organist.
Genombrottet som kompositör av barnvisor kommer med de första sånghäftena i serien Sjung med oss mamma!, innehållande blivande superhits som Bä bä vita lamm och Ekorrn satt i granen. Dessa häften signerades i början ”A.T.”, vilket Alice Tegnér på äldre dagar förklarade med att hon inte ville ”fördärva det tegnérska namnet”.
Ett sorgesamt stråk drar dock genom skildringen. Tegnér hade nära till vrede och depression, och upplevde ofta sin situation som förkvävande. Något inflytande över familjens ekonomi hade hon inte och maken ställde sig oförstående inför hennes vilja till musikalisk vidareutbildning.
”Han hade ingen aning om den konstnärliga trängtan att utföra allt så bra som möjligt”, skriver Alice Tegnér själv i ett bifogat prosastycke, ”att komma komponistens intention så nära som möjligt, anade ej att intet konstnärligt uttryck fås förrän de tekniska svårigheterna är övervunna. ’Du är född med teknik’, blev svaret.”
I likhet med de flesta av tidens musikutövande kvinnor fann sig Tegnér vara fjättrad vid salongen, och samtidigt längtade hon efter att få tillhöra också det etablerade musiklivet och konstmusiken.
Åren efter första världskriget präglades dessutom av en ovanligt stark kvinnofientlighet inom tonsättaryrket, berättar antologins Eva Öhrström, och detta är något som avspeglar sig i det bevarade materialet efter Tegnér, menar hon. Flera av kompositörens mer avancerade verk är utgivna i dag, men under hennes livstid existerade de bara som handskrifter.
Betlehems stjärna kan för övrigt fungera som exempel på att Tegnér även som kompositör av barnvisor stod med ena benet i konstmusiken, så som den tog sig ut i den nordiskt romantiska traditionen.
Också Viktor Rydberg lär ha blivit svårt rörd av den egensinniga tonsättningen av hans dikt. I ett brev till sin mamma skriver Tegnér att den berömda skalden besökt en av hennes sånglektioner i Djursholms skola, för att ta del av barnens framförande av visan.
”Med tårar i ögonen tackade han för den härliga sången. Det var inte ledsamt att taga emot.”
