Öken du måste se
Poetisk skildring om vandring med kameler
En ung kvinna får nån gång på 70-talet idén att vandra ensam med kameler tvärsöver Australiens väldiga ökenområde, förbi Ayers Rock och ända till oceanen. Hon har inga pengar, kan inget om kameler men tar tåget från Brisbane till en liten håla i nordväst, hittar ett obebott skjul och tar jobb hos en elak kamelfarmare för att lära sig hantera dem. I Australiens öken fanns då många förvildade kameler som fångades och såldes som rid- och lastdjur.
Robyn är uppväxt på en bondgård och inte rädd för skitjobb. Efter något år kan hon köpa loss och själv tämja fyra kameler. Sen ger hon sig av. Genom aboriginers heliga områden där kvinnor är förbjudna lyckas hon övertala en pigg gamling att bi hennes ledsagare.
Senare skriver hon en bok om sina strapatser som 2013 blev till spelfilm, Tracks i regi av John Curran (finns på Netflix). En lugn, jordnära, ömsint och stundom poetisk film, där till och med tidens hippiekläder kopierats, liksom en slags oskuldstämning och gräsrotstillit, som rör mig och vemodsvärker skönt. Farorna finns där och den oromantiska ökendöden och annat närgånget men också något svårfångat, oförstörbart, som jag inte vet vad det är, men det skymtar, i det här landskapets hårdhet och skönhet, hos den lika envisa som naiva Robyn, i den avslappnade blandningen av förväntan och meningslöshet som präglar resan.
