Kafka utan genialitet
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-26
LENNART BROMANDER ser ett collage om författarens liv
På sistone har författaren Franz Kafka dykt upp på en hel rad teater- och operascener, och till den raden sällar sig nu Jan Sandström med sin nya opera K. Beskrivning av en kamp, ett slags tablå-collage, där librettisten och regissören David Radok, i samarbete med en tjeckisk poet och konsthistoriker, Josef Kroutvor, plockat ihop bitar ur Kafka-texter till en räcka scener, som löst speglar Kafkas liv. Inte minst hans miljöer.
Vi förpassas till det dystra middagsbordet med den beryktade fadern, till försäkringsbolaget där han arbetade, ett café, en tennisbana, Prags gator, en kurort och ett sanatorium. De stenlagda gatorna är själva grunden, och Lars-Åke Thessman, Sveriges i särklass främste operascenograf, har skapat en scenbild av fyra sneda väggar, som skjuts fram och tillbaka i olika vinklar via spårvagnsspåren i gatan och som genom olika överraskande luckor och öppningar blixtsnabbt uppenbarar nya världar och människor.
Scenbytena är sällsynt elegant genomförda, och David Radok har perfekt kontroll över rörelsemönstren på scenen. Det gör att den allmänna brokigheten ändå hålls ihop till en stram enhet.
Mats Persson som Kafka är förstås mittpunkten.
Det är ett skarpt genomfört porträtt av en neurotiker, och vetskap om att Kafka är en av världslitteraturens främsta bör publiken ha i förväg; här märks knappast hans genialitet. Överhuvudtaget har inte Jan Sandström riktigt lyckats ge honom den centrala musik som motiverar platsen i centrum. Vimlet av figurer runt honom hotar ständigt att ta över.
Jan Sandströms musik är eklektisk och ofta pastischartad (lite anakronistiskt domineras caféscenen av Tango jalousie, som blev en hit året efter Kafkas död), men den är sceniskt effektiv och smidigt anpassad till alla snabbt växlande miljöer. Det collageartade upplägget känns först som en styrka, men mot slutet planar operan ut i brist på dramaturgisk utveckling.
Opera
Lennart Bromander
