Kalla rasism för rasism
Främlingsfientligheten är densamma - oavsett hudfärg eller kulturskillnad
Särbehandling, diskriminering, och krav på skärpt diskrimineringslagstiftning. Så låter det efter Ekots lysande avslöjande om hur bensinmackar vägrar hyra ut bilar till romer. Men ingen talar om rasism. Jag är rätt säker på att vi hade gjort det för 20 år sedan. Precis som vi då kallade Sverigedemokraterna för rasister, medan medierna nu allt oftare använder deras eget begrepp ”invandringskritiska.”
Romer är ju ingen ras, kan man invända. Men det är inte judar eller svarta heller. Det finns nu en gång för alla inga raser. Det betyder inte att det inte finns rasism.
Att den gamla biologiska skallmätningsrasismen efter avkolonialiseringen och Förintelsen har förklätt sig till kulturrasism förändrar mycket lite. Det är samma grupper som blir utsatta för samma fördomar. Romer stjäl. Om det sedan, som förr, påstås bero på deras underlägsna gener, eller, som nu, på deras underlägsna kultur, kan ju kvitta. Möjligen beror rädslan för r-ordet på det ständiga gnället från ytterhögern om att medierna skulle veva ”rasiststämpeln” allt för ofta. Eller kanske handlar det om att putsa upp vår självbild. Vanliga hederliga mackanställda kan väl inte vara rasister hela bunten? De bär ju inga hakkors.
Men om det inte är ett klockrent exempel på vardagsrasism att sortera bort romer på grund av att de ser ut som romer, ja då har ordet inte längre någon innebörd.
Men det får man väl inte säga i det här landet längre.
