Bara arbetarrörelsen kan stoppa högerextremismen
”Jag fattar inte att de kan låta en sverigedemokrat få prata oemotsagd”, säger Amanda och slänger ihop sin frukostmacka.
Men mannen i köksradion är ingen sverigedemokrat. Han heter Tobias Billström och är moderat migrationsminister.
Han föreslår att flyktingbarn som kommer hit ska skickas tillbaka till barnhem, som ska finansieras av Sverige – ett förslag som i första hand drabbar ungar från länder som sargas av svenska vapen.
Bra idé, tycker Hanne Kjöller i liberala Dagens Nyheter – men hon vill modifiera förslaget: Engelsktalande tonåringar kan få stanna, men mindre barn som förvirrat sig hit och inte kan göra sig förstådda på något språk ska ut. För det mår de bäst av.
Varför skriver hon inte rakt ut vad hon menar? Att den som är stor nog att ta skitjobb för skitlöner ska få stanna.
För barnarbetskraften står famnen öppen.
Samtidigt som Sverigemoderaterna försöker vinna röster från Socialdemokraterna läser jag Christoph Anderssons ”Från gatan in i parlamenten”. Han arbetar på Sveriges Radios dokumentärredaktion och har på nära håll följt högerextremisterna i Tyskland och Sverige. I Tyskland vill NDP, ideologisk ättling till Nationalsocialisterna, ge generösa flyttbidrag för att få invandrare att lämna Tyskland. Samma sak vill Nationaldemokraterna i Södertälje: genom bidrag ska man rensa stan från assyrier och syrianer.
Idéerna finns även hos Sverigedemokraterna. Högerextremismen växer sig starkare i tider av regeringsledd högerpolitik, oavsett färg på regeringen. I Tyskland drev Socialdemokraterna och De gröna igenom sparpaketet Agenda 2010, som slår hårt mot de svagaste: vanliga löntagare, arbetslösa, pensionärer, långtidssjukskrivna. En tysk variant på Alliansens politik.
I det perspektivet är valet 2014 mer ödesmättat än det vi får uppleva i höst. En regering ledd av Mona Sahlin som inte förmår föra en politik som uppfattas som rättvis, det vill säga en progressiv omfördelning och reformer för folkflertalet, leker med elden. Kommer inte Sverigedemokraterna in i riksdagen i september, lär de marschera in om fyra år.
I går hade Sverigedemokraterna valupptakt med en rad välfärdslöften som inriktar sig på de grupper som traditionellt stöder arbetarrörelsen – dummare än så är de inte. Samma dag tecknade IF Metall ett historisk dåligt avtal som knappt ger reallöneökning, samtidigt som krisavtalet står kvar. Och samma dag ger Alliansen sitt första vallöfte om skattesänkningar – det kommer fler, varav lejonparten tillfaller oss som redan är välskodda.
Det är bara arbetarrörelsen som kan stoppa de främlingsfientliga idéerna. För det krävs att man vågar föra vänsterpolitik. Och att vi inser att det var länge sen de brunkantade krafterna enkelt lät sig avslöjas med en fyrkantig mustasch.
