”Yarden” speglar arbetslivets nutida villkor
Mer komplicerat än igenkännbar botten och klasskamp
Självklart väljer Malmö Stadsteater att sätta upp Kristian Lundbergs succéroman Yarden. Man har tidigare värnat om sina lokalanknutna författare och Malmö-teman, men Yarden är en oväntad och viktig berättelse om samhället från en poet, en centrallyriker till och med, med egen erfarenhet av kroppsarbete från Mellanhamnen i Malmö.
På nya lilla vindsscenen Studion har det också blivit en viktig föreställning, inte om det arbetarkollektiv som träder fram i boken, men om författarjaget. Anna Kölén står för textbearbetning och Signe Krogh för de suggestiva videoprojektionerna av hav och industrilandskap i suddigt svartvitt. Fastän skildringen har avgränsats till individen äger den stark allmän bäring.
Inte heller på scenen framstår det nämligen som en rapport från en igenkännbar botten och klasskamp. Det är något mer komplicerat och verklighetsförankrat. Den som berättar är medveten om att han står med foten i två världar. Frågan är alltså inte bara hur det hänger ihop, enligt gamla strukturer, utan framför allt en förtvivlan inför hur det inte hänger ihop. Och ändå är en påtaglig verklighet för de många. Kultursidornas aktivitet och kroppsarbetets – mellan dem en klyfta som är ogripbar.
Mattias Linderoth säger nej till den bravurinbjudan som ligger inbyggd i varje monolog och odlar i stället en anonymitet i rollen vars skiftande uttryck övertygar i kraft av lågmäldhet. Kristian Lundbergs berättelse har i Malmö nått en annan offentlighet, teaterns, men också i sin ensamhet och som enda röst, vittnar den på en dryg timme om arbetslivets nutida villkor.
