Min sommarallergi: Sociala medier
Aftonbladets redaktion stör sig på saker
Jag har utvecklat en allergi mot sociala medier, jag säger inte vilka. Den blir värre på slutet av våren för att kulminera under juli månad. Orsakerna är troligen flera. Men i centrum finns att ”medlemmarna” av dessa medier då presenterar sig som privatpersoner, mer ”äkta”, kan man tänka, än arbetare och tjänstemän och kapitalister. Bilder av barn och mat och solnedgångar tar över flödet. Men kvar dröjer sig en känsla av att reklamindustrin och kokboksförlagen har tagit över civilisationen. Bilden av människan blir så mycket otäckare ju större anspråk den har på att avbilda henne och rentav representera henne.
Mina allergiska symptom är: generande hårbortfall, hjärtrusning, knytnävar, impotens, brusten stämma, krokodiltårar och minnesförlust. Hittills har ingen läkare kunnat ge mig bättre råd än det omöjliga ”stäng av datorn och mobilen”. Det är som på den gamla tiden, då alla kritiska medborgare som klagade över terrorn på teven tystades genom att uppmanas att byta kanal. Som om det var ett alternativ.
Denna allergi gör mig olämplig för vårt samhälles gemenskap, som växer genom att delas och gillas och delas och gillas och delas och gillas. Faktum är rentav att jag betraktar sagda ökning av obehagliga giftämnen i informationsrören som ett uttryck för att samhället håller på att utveckla en allergi mot människor som är allergiska mot sociala medier. Vi är det postsociala postsamhällets postmediala postmedlemmar. I en tid då postposten delar ut breven med internetdrogerna vi tar för att trösta oss.
Detta utgör ett moment 22 för oss som redan är på glid. Det är så utslagningen börjar. Det är så samhället övergår till att bli ett socialt medium bland andra.
