Betygen är till mer för systemet än för eleven
Det behövs ett djupare samtal om grundskolans – och betygens – roll
- Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment. De reformer som skulle ge mångfald har i stället lett till att stora skolkoncerner allt hårdare segregerar elever i jakten på vinst och marknadsandelar. Förlorarna blir barnen, och i förlängningen demokratin.
- I en serie artiklar beskriver vi hur systemet fungerar. I dag skriver Majsa Allelin, som skrivit avhandlingen ”Skola för lönsamhet. Om elevers marknadsanpassade villkor och vardag”, om betygen.
”Jag vill ju få bra betyg. Jag vill ju inte bli arbetslös.”
Elev ur SVT:s ”Vetenskapens värld”, 2022
”I framtidens skola skall nutidens ängsliga oro ”att bli något”, vara alldeles försvunnen.”
Ellen Key, ”Barnets århundrade”, 1900.
Portarna har just slagits upp för ännu ett läsår. För många innebär det förväntansfulla dagar då man får träffa sina klasskompisar igen; en möjlighet till att ses igen och samtidigt en social nystart. För de som har en påfrestande hemmiljö kan skolstarten kännas som en lättnad; äntligen rutiner och sammanhang att få vara ifred i.
För ytterligare andra börjar nu en period av stress, ångest och förvirring. Jag tänker specifikt på Sveriges högstadieelever, på de som ska få sina första terminsbetyg, och på de som detta läsår kommer få sina slutbetyg.
Under våren har det förts en tilltagande skoldebatt om betyg och bedömning, friskolor och ersättningssystem i nyhetsmedier och i flera nya böcker. Samtidigt saknas det ett fördjupat ideologiskt samtal om vilken samhällsroll som skolan ska fylla. Ska skolan först och främst fostra barn efter särskilda kulturella värden (till exempel på klädkoder och inskrivningen av skolk i terminsbetygen)? Ska den huvudsakligen fokusera på sakkunskaper och räkna, skriva, läsa? Är skolans roll att främja bildning och kritisk tänkande? Eller handlar grundskolans roll i slutändan om att stärka Sverige som tillväxtnation och främja det vagt definierade begreppet ”entreprenöriellt lärande” som det står i läroplanen?
Avsaknaden av ett offentligt samtal om grundskolans överordnade roll bidrar till motsättningar och skapar svårigheter i planeringen av det dagliga arbetet för skolledare, lärare och elever. Å ena sidan råder det skolplikt och krav på likvärdighet i grundskolan, å andra sidan förväntas elever ta eget ansvar och välja sin egen utbildningsinriktning och skola.
Å ena sidan hävdas att friskolorna kan komplettera de kommunala genom alternativa pedagogiska modeller eller genom att täcka upp behovet av utbildningsplatser. Å andra sidan finns ett uttalat mål om att utmana och konkurrera med kommunala skolor för att, likt annan marknadsutsatt produktion, höja kvaliteten i utbildningsväsendet.
Å ena sidan ska samma regler kring betyg och bedömning gälla alla elever, å andra sidan ska grundskolan arbeta kompensatoriskt och samhällsutjämnande.
Betygen ska alltså konstatera, stimulera och sortera eleverna på en och samma gång
Vad gäller betygen finns också flera funktioner som ska samsas. Dels ska betygen informera eleverna om hur de ligger till kunskapsmässigt, dels förväntas de motivera eleverna till att fortsätta lära sig. Därtill har betygen också en urvalsfunktion. Betygen ska alltså konstatera, stimulera och sortera eleverna på en och samma gång.
Att återkoppling är viktigt för elevers motivation och därmed utveckling i skolarbetet råder det stor enighet om bland forskarsamhället, liksom bland politiker och dagligt verksamma i skolan. Oenigheten handlar snarare om hur denna återkoppling ska se ut. Medan riksdagspolitiken präglas av en övertro till betygen som metod att informera och motivera elevers fortsätta lärande, hävdar såväl forskarsamhället som professionella aktörer motsatsen; att betygen riskerar att hämma elevers lärandeförmåga.
En orsak till att de misslyckas med att motivera elever – och till och med ger motsatt effekt – är att de sorterar eleverna inför kommande utbildningar. Betygen är så kallade high-stakes för eleverna, avgörande för deras framtidsutsikter. Det gör dem till ett stressmoment både för eleven och för den betygssättande läraren.
I dagens system är dock både elever och skolor offer för betygshetsen
Motivationsforskare har fastslagit att en positiv effekt kan nås genom att ha en lagom svårighetsnivå, där det finns utrymme att uppmärksamma de mindre framstegen. Även emotionella faktorer, som tillhörighet och mening, är av stor vikt för att stärka motivationen. I dagens system är dock både elever och skolor offer för betygshetsen. Enskilda skolors existensberättigande är avhängiga betygsresultaten, vilket gör betygen till high-stakes också för skolors rykte och överlevnad. Det har exempelvis framkommit att betygsresultaten tas upp i samband med lärares lönesamtal. En lika allvarlig effekt är den betygsinflation som huvudsakligen förekommer hos friskolor men som får konsekvenser för skolsystemet i sin helhet.
Om det överordnade syftet med betygen enbart hade varit informationsgivande för eleverna, skulle andra former vara mer precisa och lämpliga ur kommunikations- och motivationshänseende. Muntlig och skriftlig återkoppling, istället för betygsmatriser, skulle ge större möjligheter för elever att förstå kunskapsinnehållet. En löpande dialog förutsätter naturligtvis att lärarna får tid till detta.
Om det överordnade syftet med betygen hade varit informationsgivande för den nationella kännedomen om kunskapsnivåerna, hade det räckt med nationella prov och central rättning, utan att låta det ha en inverkan på bedömningen av eleverna.
Om den överordnade funktionen med betygen hade varit att sortera eleverna, det vill säga skapa ett urval inför högre studier, hade det kunnat utformas på mer inkluderande sätt. Platserna till gymnasieskolan kunde exempelvis utökas så att antagningen inte behövde ske genom konkurrens. Övergången till högskolan skulle kunna kompletteras med lämpliga inträdesprov för respektive utbildning.
Att bedömningssystemet är utformat som det är idag, har egentligen mindre att göra med elevers faktiska behov och mer med systemet som behöver kontrolleras. Kommunaliseringen och friskolereformen har gjort det nödvändigt att införa statliga granskningar runt om i landet, bland annat med hjälp av fler nationella prov och inspektioner av skolor samt genom en mer detaljerad betygsskala (från tre till sex steg). För en lönsam verksamhet – oavsett om den är offentligt eller privat driven – är det dessutom viktigt att kunna mäta resultat och delresultat i syfte att skapa effektivitet.
Att införa mer läsning, fler läxor eller högre krav för att ”förtjäna ett godkänt”, som det ibland heter (har man då glömt att utbildning är en mänsklig rättighet och ett statligt obligatorium, inte något man ska förtjäna?), låter som bäst bra i teorin men saknar verklig förståelse för vad kvalitet i lärande är – kunskapsprocesser är mer komplexa än så. Elever och lärare är, som vi ju egentligen förstår, inte robotar man kan programmera efter detaljerade kriterier eller bedöma efter standardiserade matriser. Elever och lärare är, som vi ju egentligen förstår, människor. För att ett lyckat mänskligt möte – oavsett om det är på jobbet, vid köksbordet, på promenaden med en vän – ska bli av, behövs tid, erkännande, dialog och reflektion. För att elever och lärare ska få en kvalitativ utbildningsmiljö, behövs just det.
Betyg i grundskolan är inget måste, det är ett politiskt instrument som fyller syften bortom elevers behov
Ytterst innebär utbildning att bearbeta frågor i en social miljö, via det mänskliga mötet. Därför behövs en mer initierad förståelse både för den pedagogiska verksamheten och för de personer som det gäller. Allt annat vore flum och förnekelse! Om en lärandemiljö ska kunna inbegripa verkligt intellektuellt arbete, en kunskapsförmedling framför en kriterieförmedling, är det därför hög tid för beslutsfattare att våga välja en väg bortom konkurrensen luftslott och resultatstyrningens skenbara genvägar som visat sig leda till betygshets och psykisk ohälsa.
Vittnesmålen om betygshetsens negativa inverkan på elevers psykiska hälsa, lärares avtagande professionella autonomi samt skolsystemets förfall genom betygsinflation och skolsegregation manar oss att ifrågasatta den formaliserade sorteringen av grundskoleelever. Betyg i grundskolan är inget måste, det är ett politiskt instrument som fyller syften bortom elevers behov.
I dagarna står vi nu inte bara inför en skolstart runt om i landet. Det nalkas också val och därmed en möjlighet att lägga om skolans styrning. Låt då det pedagogiska mötet få vara något annat än en ”effektiv” och bildningsfientlig genomströmning. Låt oss sluta premiera korrekta svar före utrymmet att ställa frågor i klassrummet. Ovisshet, misstag, omvägar och repetition måste få vara önskvärda inslag i lärandeprocessen – inte leda till exkludering som det gör idag för elever i behov av särskilt stöd, som råkar bo i ”oattraktiva” områden, som är mer praktiskt lagda eller som kommer från hem utan skolvana.
Så länge fascistiska tendenser, krig och flykt finns närvarande i våra liv är det allas vårt ansvar att ställa oss frågan vad det är för slags social fostran som skapas i ett samhälle där ängslighet och rädslan för att göra fel står i centrum.
Majsa Allelin är fil dr. socialt arbete vid Södertörns högskola. Delar av texten är omarbetningar av hennes bidrag till boken ”Bortom systemskiftet” (Verbal 2022).
Bylinebild: Emelie Jönsson.
