Årets bästa böcker att lägga under julgranen
Aftonbladets kulturredaktion ger sina tips för en läsglad jul
RASMUS LANDSTRÖM:
Maja Lunde ”Drömmen om ett träd” (Natur & kultur)
Norska Lundes tetralogi, som inleddes med ”Binas historia”, är troligen det viktigaste man kan läsa inom science fiction-traditionen i dag. Den sista delen, ”Drömmen om ett träd”, undersöker frågan om det vore rätt att sätta vår civilisation på återstart om det gick. I min recension av boken skrev jag att syftet med Lundes sätt att skriva inte är psykologisk realism, utan att skapa ett litterärt växthus där helt nya symboler kan odlas.
Jesper Högström ”Minnet och rädslan: en biografi över Gunnar Ekelöf” (Weyler förlag)
Fel bok vann Augustpriset i sakprosa. Rätt bok var inte ens nominerad. Högströms biografi över vår största modernist är skriven med både hjärtat och hjärnans bildning. Författaren rör sig lika hemtamt i Ekelöfs referenser till medeltida mystiker som de beryktade fylleslagen. Dessutom förstår sig Högström på Ekelöfs humor som ingen annan – modernisten med lattjolajbanlådan.
Dylan Thomas ”Död och öppningar” (Rámus förlag)
Walesaren Thomas är den minst ihågkomna av de lyriska modernisterna, i alla fall i Sverige. Kanske beror det på att han varken skrev politisk eller djupsinnig dikt som de mer berömda storheterna. Däremot strålar hans poesi av en sällsam skönhet och ingen kan fånga ”tidens klingande vridning” så som Thomas. ”Död och öppningar” i översättning av Axel Englund är den första diktsamlingen som publiceras i sin helhet på svenska.
KARIN PETTERSSON:
Jonathan Lear ”Det radikala hoppet – mod och mening i en kulturkollaps” (Daidalos)
Den här hyllade essän publicerades 2006. I år kom den på svenska, vilket är en välgärning. I boken tar Lear sin utgångspunkt i kråkindianernas öde. En av stammens stora ledare, Plenty Coups, bad sent i livet sin vän Erik Linderman att skriva ner hans historia, och hur hans folk hanterade sin civilisations kollaps. Vad innebär radikalt hopp – att möta en framtid som man vet innehåller undergången? En både mörk och hoppfull bok.
Bret Easton Ellis ”Skärvorna” (Brombergs)
En åldrande Bret beskriver en ung Bret som samtidigt letar spår efter en seriemördare och försöker skriva sin första bok. Det var tretton år sedan Ellis publicerade en ny bok och ”Skärvorna” är en storstilad comeback. En elegant och hypnotisk bladvändare om tonårsliv i LA på 80-talet, om sex och skapande och fiktion. Mörkret kommer utifrån men också från Bret själv, både den Bret som skriver och den som skrivs fram.
Ursula K LeGuin ”Mörkrets vänstra hand” (Modernista)
En av science fiction-genren absolut mest hyllade böcker. Jag läser om den varje år, och helst på jullovet eftersom den utspelar sig på den iskalla planeten Vinter. Dit kommer ambassadören Genly Ai, och möter en människoras där alla är androgyner och alla kan föda barn. En feministisk klassiker, men framför allt en episk och poetisk berättelse som vänder och vrider på frågor om sexualitet, begär, våld och makt. Först publicerad 1964, utkommer i nyutgåva på Modernista i december.
CECILIA DJURBERG:
Jon Fosse ”Teater I, II & III” (Faethon)
Någon kommer att komma på julafton. Men oavsett om det blir tomten, svärmor eller Ensamheten som dyker upp bör årets Nobelpristagare finnas i julklappssäcken. Passande nog finns Fosses pjäser nu i tre nytryckta volymer på svenska. Fosses dramatik präglas av relationer och har återkommande religiösa spår. Här finns till exempel flera, alternativa familjehistorier till den som brukar dominera runt jul.
Mare Kandre ”Bebådelsen” (Nirstedt/Litteratur)
En bra utmanare till Jesusbarnets berättelse utgör också Mare Kandres prosadikter ”Bebådelsen”. Den stilrena nyutgåvan av hennes andra bok från 1986 inleds starkt med en ängel i rummet. Men fortsättningen är så där Mare Kandre-mörk och kan väcka funderingar på hur världen hade kunnat se ut om jungfru Maria så att säga haft ett val, eller om ödet velat henne annorlunda, där i vår tideräknings början.
Clara Obligado ”Ett hem långt hemifrån — att skriva som främling” (Bokförlaget Komet)
Den argentinska författarens otroligt intressanta essäbok handlar om att leva och skriva i exil. Clara Obligado (f 1950) bor sedan 1976 i Spanien och känner sig som främling i sitt eget språk. Hon skildrar den ”spruckna verkligheten” hon upplever i landet som anser att deras castillianska spanska är den korrekta. En presentvacker liten bok till alla språk- och skrivintresserade.
ANNA ANDERSSON:
Kjell Westö ”Skymning 41” (Albert Bonniers förlag)
Det är vintern 1940 och skådespelaren Molly Timm turnerar i ett iskallt Sverige för att samla in pengar till Finlands sak. Men hennes tankar och hjärta är hos fästmannen Henry Gunnars, journalist vid vinterkrigets front. Westö är helt mästerlig i denna skildring av hur krig slår sönder människors vardag och psyken.
Christoffer Carlsson ”Levande och döda” (Albert Bonniers förlag)
Skriver Carlsson just nu Sveriges bästa deckare? Det tycker jag, och även Svenska Deckarakademin som i helgen utsåg ”Levande och döda” till årets bästa. I den återvänder han för tredje gången till landsbygden i Halland. Det är julen 1999 och en 18-årig pojke hittas död, en annan försvinner – och sen öppnar sig marken. 20 år senare sker ett nytt mord och allt sätts i rörelse.
Jannete Hentati ”Älven i mig” (Albert Bonniers förlag)
Elva procent av landets energi kommer från vattenkraft som Lule älv producerar. Det är resultatet av en kraftig älvutbyggnad – för de som bodde nära betydde det utveckling men till ett högt pris. Lulefödda Jannete Hentati skriver personligt om hur det gick till och ger ett nytt perspektiv på Sveriges 1900-talshistoria.
ERIC ROSÉN:
Ingvild H Rishøi ”Historien om Fru Berg” (Flo förlag)
Ingvild H Rishøi knockade mig redan med novellsamlingen ”Vinternoveller” som kom på svenska 2018. ”Historien om Fru Berg” utgavs 2011 i Norge men först i år i svensk översättning. Här märks Rishøis enastående förmåga att skriva inledningar som helt och fullt griper läsaren redan efter en sida. Och så fortsätter hon, hela vägen.
Mohamed Mbougar Sarr ”Fördolt är minnet av människan” (Albert Bonniers förlag)
”En fulländad roman”, skrev Johanna Frändén i sin recension och jag har ingen bättre beskrivning än så. Ett storslaget och intelligent litteraturäventyr, en sån bok man försöker övertala alla att läsa så snart man tagit sig i mål. Man skriver ”läs den”, följt av ”!!!” och ”du måste”, till alla man känner.
Damon Galgut ”In a strange room” (Albert Bonniers förlag)
Den kommer i svensk översättning först 2024 (”I ett främmande rum”) men finns förstås redan på engelska. Galgut, tokhyllad för ”Löftet”, har i ”In a strange room” skrivit en tredelad roman om resor som huvudpersonen Damon ger sig ut på. Galgut skriver med vacker klang om ensamhet, mening och en dubbel längtan efter att både få höra ihop med och distansera sig från andra.
ULRIKA STAHRE:
Jesper Huor och Anders Rydell ”Förgör de falska gudarna” (Albert Bonniers förlag)
När denna aktuella, kunniga och skärskådande studie inte nominerades till Augustpriset bevisades en gång för alla att priset är meningslöst och överflödigt. Den som vill lära sig något om Palmyras historia, IS och illegala konstmarknader har paradoxalt nog stor läslycka att se fram emot.
Liza Alexandrova-Zorina ”Imperiets barn” (Volante)
Släpp låtsasverkligheten i dokusåpor, evighetslånga dokumentärserier och autofiktivt navelskåderi och greppa i stället en reportagebok som borde kunna bli en klassiker. Liza Alexandrova-Zorina träffar människor från före detta Sovjetunionen, osynliga svartjobbare och andra i ett skiktat Sverige.
Marjane Satrapi ”Persepolis” (Galago)
Satrapis tecknade skildring av Irans nutidshistoria, av hennes eget liv, av kultur och samhälle, shahen och mullorna, är en samtida klassiker som i vintras kom i efterlängtad nyutgåva. Den är ständigt aktuell och en måsteläsning både för den höga kvalitén och för alla som vill förstå det persiska.
