Unge för unga
BARNBOK Mirja Unge debuterar som barnboksförfattare med Tvestjärtar och stjärnljus (Natur & Kultur), en kapitelbok om Fanny som går hemma på tunet och väntar på att familjen i huset intill ska återvända från sitt förborgade vinterliv i stan.
Och en kväll så händer det, den ensamma glödlampan hänger där i grannhusets köksfönster och lyser. De har kommit!
Grannbarnen Finn och Jon är sig lika, lite större bara och utrustade med ”moraknivar och kepsar”. Nytt, emellertid, är att deras mamma skaffat en ny kille, Reinhold, en rödbrusig lufs som super och sitter och mumlar vid sin skrivmaskin hela nätterna. Snart så, lovar han, är boken färdig och då blir det pengar!
Tvestjärtar och stjärnljus hämtar mycket av sin energi ur dylika spänningar, mellan rikedom och fattigdom, tryggt kärnfamiljsliv och hotande upplösning, sommarboende och permanentboende.
Dialogen är fint avig och stundtals Slas-aktigt återkopplande, men kan ibland dra i väg i något slags försök till bondsk realism som inte alltid ligger väl i munnen på dessa mellanstadieungar:
”Inte luktar det som vanligt hemma, det gör det inte, sa Jon.”
Det är i stort sett min enda invändning mot Tvestjärtar och stjärnljus, som inte minst visar att Unges säregna och långa prosaperioder klarar sig fint i barnboksbranschens reaktionära stålbad av punkt och komma.
