M slår till med batongpopulism
Idén om tiggeriförbud bygger på ryktesspridning
Redan hösten 2012 förespråkade dåvarande justitieminister Beatrice Ask (M) ett förbud mot det hon kallade organiserat tiggeri, sedan Centerpartiet och en moderat arbetsgrupp redan luftat tanken.
Några hårda belägg fanns dock inte för att slemma ligor tvingade fattiga EU-migranter att tigga för att själva skumma det modesta överskott en sådan verksamhet kan tänkas inbringa. Frivilligorganisationer med direktkontakt med tiggarna stod tvärtom på kö för att intyga att inga tecken på något otillbörligt utnyttjande kunde ses.
Och i vilket fall har vi ju redan lagar mot hot, tvångsarbete, människohandel och ocker, som borde kunna täcka in det mesta.
Klokt nog gjorde Ask heller aldrig slag i saken under de två återstående år som hon som justitieminister hade alla möjligheter.
Men i opposition behöver ett parti inte vara lika seriöst. Då dammar man gärna på med förslag som man inte behöver ta ansvar för att genomföra. I synnerhet om man, som Moderaterna, är hårt pressade av väljarflykt till SD.
När Ask i dag repriserar förbudsidén via en debattartikel i Dagens Nyheter har i sak inget nytt tillkommit. Annat än att tiggarna blivit fler och kommunernas handfallenhet och den överdrivna byråkratin kring avhysningar – där har Moderaterna nog en poäng när de vill förenkla – blivit mer uppenbar.
Det är därför knappast förvånande att Ask tvingas backa in i väggen när hon pressas av Sveriges Radios lysande utfrågare Anna Hernek (30 april).
Det handlar kanske mer om att utreda och kartlägga, förstår vi. Nej, några belägg för organiserat tiggeri finns fortfarande inte, däremot rykten.
Nej, det handlar inte om att straffa folk som går samman och hyr en buss eller på annat sätt frivilligt samarbetar. En lagstiftning skulle bara träffa ”en och annan”. Tror Ask. I slutändan syftar lagen mest till att visa vad vi tycker rätt och riktigt.
Det var länge sedan en så framstående politiker hade så dåligt underlag för sina trumpetstötar.
Det är svårt att dra någon annan slutsats än att detta är ett rent symbolförslag som mer handlar om att Moderaterna vill visa handlingskraft – och trampa in på SD:s marker – än att lösa ett problem.
Desto märkligare därför att Barn- äldre och jämställdhetsministern Åsa Regnérs (S) snabba reaktion är att detta är ett intressant förslag. Man kan bara hoppas att den som egentligen ska svara på frågan för socialdemokratins räkning, justitieminister Morgan Johansson, ser igenom batongpopulismen.
Att ett förbud sannolikt är meningslöst i sak gör det inte harmlöst. Det skulle ge polisen – och de kommunala ordningsvakter Moderaterna också vill inrätta – friare händer att trakassera tiggare, fråga ut dem, ta in dem på förhör.
Men framförallt späder man naturligtvis på ryktesspridningen.
På samma sätt som ett förbud mot, säg, flygande tefat, skulle indikera att de faktiskt fanns, får nu de som tycker sig se kriminalitetens ansikte bakom de utsträckta händerna vatten på sin kvarn.
I ett läge där vi redan ser överfall på tiggare, anlagda bränder och en ytterhöger som hetsar på för medborgargarden leker Beatrice Ask med de verbala tändstickorna.
