Vandrande fuck off till svenskt lagom
Nalle Knutsson en av de sista estradörerna
”Var vänlig och notera, telefonnumret till furst Rainer är ...” Mitt första möte med Nalle Knutsson inleddes snabbt och elegant. En strassbeklädd Knutsson gav mig två snabba kindpussar och visade mig in i sitt högst spektakulära sovgemak där jag ombads att föra anteckningar.
Inredningen gick i guld och leopard med ett par rejäla speglar i taket. Knutsson själv var på strålande humör. Han skulle göra comeback i tv-showen Nalles show och hade högtflygande planer om världsturnéer i både Ryssland, Monaco och USA.
Jag själv var där för att lära känna Nalle då även jag skulle medverka programmet. Min roll i tv-showen var ”Revisorn”.
Under kvällens lopp berättade Nalle om sitt liv samtidigt som champagnehinken fylldes på med nya flaskor. Showmannen var en god berättare och kunde konsten att överträffa varje historia med en ny spännande historia.
Som förklaring till sin flygrädsla berättade han om en ödesdiger flygkrasch någon gång i början på 70-talet. Nalle var den enda överlevande och vårdades under månader på ett amerikanskt militärsjukhus. Nalle vägrade flyga hem vilket fick dåvarande kung Gustav VI Adolf att sända sin privata limousin för ståndsmässig hemfärd. En gammal Cadillac som han gillade så mycket att han köpte den av kungen.
Vad som var sant eller inte av Nalles historier var alltid svårt att säga. Men jag åkte själv i Gustaf VI Adolf:s gamla limmo.
Nalle var en av de sista estradörerna, en stjärna ut i fingerspetsarna, ett slags blandning av Elvis, Liberace och Git Gay.
Knutsson betedde sig alltid som en vandrande fuck off till svenskt lagom. Han var alltid i karaktär, välfriserad och redo att möta publiken med en glittrig slängkappa.
