Kränkande konst gav fängelse
Dan Park ännu en gång fälld för hets mot folkgrupp – dömd till tre månader
Park har nu dömts för hets mot folkgrupp till tre månaders fängelse, ett strängare straff än då han förra gången fick dagsböter och villkorligt för samma brott (dock med andra bilder). Det betyder att Dan Parks bilder om och om igen granskats och befunnits olagliga. De är rasistiska, avskyvärda och hetsande och det finns inga sätt att se dem som konstnärliga kommentarer eller satirisk mediekritik eller vad hans försvarare nu tycker sig kunna ta till.
Problemet med Dan Parks så kallade gatukonst är att den så gott som uteslutande sparkar neråt, på redan utsatta. De textsatta yxiga, stencilerade, gryniga collagen har lånat sin bedrägligt radikala form från punkens estetik och det är också där Park hör hemma. I en sorts 70-talspunk som tycker sig sparka åt alla håll.
Det är bara det att den tid som flutit, det vill säga snart fyrtio år, har inneburit ökande medvetenhet om rasistiska strukturer, en ökad känslighet för perspektiv. Den kreativa lek som punken stod för befann sig i opposition mot vad man uppfattade som ett stelt, korrupt samhälle som inte tagit tag i sin glömda historia. Bland annat. En punkare som på 70-talet använde hakkorset som provocerande symbol kunde göra det eftersom ingen i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att det skulle tas på allvar. Nazister fanns inte i vardagen, som de börjat göra nu.
Samtidigt har konstnärer lyckats kämpa sig till en mer stabil yttrandefrihet och det är den friheten Dan Park utnyttjar i sitt så kallade konstutövande. Troligen är det också den skyddande manteln av ”konst” som lett till hans relativt sett låga straff. Trots upprepade fall av kränkande bilder och ”performances”, som då han deltog med en romskfientlig skylt i en demonstration mot polisens romregister, finns det en marginal mellan de tre månader Park nu dömts till och de sex månader som är det maximala straffet.
Domstolen skriver i sina domskäl att enligt ”Europadomstolens praxis har den som utnyttjar sina rättigheter och friheter också ansvar och skyldigheter. Vid utövande av yttrandefriheten finns en plikt att så långt som möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra och därför utgör ett angrepp på deras rättigheter och som inte bidrar till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor.” Det är en väl formulerad utsaga som sätter fingret på hur förvirrad debatten ibland varit när det gäller den konstnärliga yttrandefriheten. Kort sagt: ta ansvar, sparka inte nedåt.
Dan Park är den omotiverade kränkningens portalfigur. På måndag inleds ännu en rättegång med anledning av ännu fler bilder i samma genre. Detta är en följetong vi gärna sluppit.
