Alla dessa roller
När Sveriges Television sände Bengt Lagerkvists Hemsöborna 1966 sågs serien av 5 miljoner svenskar, 80 procent av befolkningen. Den gjorde inte bara Strindberg rumsren, utan flera av skådespelarna, inte minst Sif Ruud i rollen som Madam Flod, blev rikskändis på ett sätt som inte längre är möjligt. Genom Sif Ruuds skådespelargärning kan vi följa svensk film och teater genom en stor del av 1900-talet. 1934 antogs hon till Dramatens elevskola och debuterade där 1934, som Fiken Blomster i Zacharias Topelius Sanningens pärla. Hon fick anställning vid Helsingborgs stadsteater 1937, efter några år var hon åter i Stockholm (Kar de Mummarevyer, Blancheteatern) och från 1953 på Dramaten, ett hus i vilket hon fram till 2001 gjorde närmare 100 roller.
Hon arbetade med nästan alla för tiden bemärkta regissörer, Olof Molander, Alf Sjöberg, Bengt Ekerot, Per-Axel Branner eller Ingmar Bergman. När TV-teatern inrättades i början av 60-talet var hon där också och under sin imponerande karriär hann hon även med en hel del privatteater. Till detta skall läggas ett 70-tal filmer, allt från Brott och straff eller Lars Hård till Swing it, fröken, Åsa-Nisse i toppform eller Den goda viljan och Pensionat Oskar. Hennes sista filmroll hade hon i Juloratoriet. Att hon valde att kalla sin självbiografi Ett liv är något av en underdrift. Åtminstone krävs där ett utropstecken.
Att se Sif Ruud på scen eller vita duken var som att möta ett slags stilla urkraft. Hon spelade ofta amma, moster, fru eller gumma eller andra, oftast ampra damer där inte bara hennes diktion och självklara närvaro präglade varje sammanhang hon hördes och syntes i. Ruuds skicklighet bestod också att utan, eller med få ord förmedla ett slags känslomättnad, ofta oförlösta sådana men svåra att ta miste på. Hennes gestaltning präglades av en själens lojalitet med rollen.
Tekniken var fulländad, gester, diktion och förmågan att få replikerna att bottna lärde hon sig från den långa traditionen med rötter i 1800-talet, en teknik som aldrig samlade damm och som hon i egenskap av pedagog – hon började ge lektioner redan i Helsingborg – förmedlade vidare till exempelvis Allan Edwall eller Lena Nyman.
Sif Ruud blev 95 år, för flera av oss som för en gångs skull är för unga för att ha kunnat följa hela hennes karriär är hon inte en dag över 60.
