Nattståndet i budoaren
Dramatisk performance med makt och underkastelse som tema
TEATER De uniformerade vakterna berättar med låg röst om förhållandena för oss som sitter hopkurade bland sidenkuddar, hudfärgade underkläder och lager av ljus spets. Tolv intima krypin runt en mörk och rituellt pyntad scen där danstävlingarna snart ska börja. Kungen härskar, ceremonimästaren styr, vi i publiken är ”utvalda” och utanför i Köpenhamn härjar febern och, får man förmoda, undantagstillstånd. Vi blir i alla fall kroppsvisiterade av vakterna innan vi får komma in.
Väletablerade danska performancegruppen Signa återkommer till sitt tema makt och underkastelse med ”Feberhavnen”. På samma sätt som i den beryktade Saló instrueras publiken att ”fritt” byta rum, det vill säga lyda och agera med. Performancekonsten har en stark position i dansk scenkonst och Signa har denna gång fått hela gamla scenen på Det Kongelige till sitt förfogande samt ett stort antal unga dansare från kungliga baletten.
Den hårda fysiska tuktan och konkurrensen mellan de homogena och bleka kropparna exemplifierar temat väl men här läggs inte mycket till. Signa och Arthur Köstler agerar, som vanligt, kung och drottning. Hon sävligt butter, rökande e-cigaretter, han halsstarrigt trampande runt i stövlar och korsade patronbälten. Spelmässigt framstår de som ganska löjliga figurer.
Det är dansarnas hårt och melodramatiskt laddade versioner ur den klassiska repertoaren som är behållningen i den annars pinsamt vacklande illusionen. Publikens roll – att upprätthålla förloppet genom att heja på ”sina” dansare och samtidigt stumt åse hur de förnedras av de pajiga regenterna – är däremot högst diskutabel.
