Den flygande holländaren ett roande allkonstverk på scen
Genusvinden blåser friskt i föreställningen
Scenkonstnären Charlotte Engelkes kan sin Wagner. Denna gång står hon dock inte själv på scen utan låter ensemblen på Helsingborgs stadsteater leka hela havet stormar kring Den flygande holländaren. Myten om honom som är dömd att lida till havs och henne som är dömd att vänta på honom. Bara en kvinnas eviga kärlek kan ju frälsa holländaren från hans öde. Som upplagt för friska genusvindar och Engelkes rispar roande och med välriktad feministisk klo i det Wagner-murkna.
Med sinne för galghumor och en överlastad scenisk miljö där Pirates of the Carribean blandas med ögonblick av shakespearesk poesi blir det mesta möjligt för den inspirerade ensemblen att sjunga, dansa och agera kring. Det ackompanjerande ljudspåret gnäller och knastrar i bakgrunden, som när någon rattar mellan stationerna på en mycket gammal radio. Ett suggestivt intro till en Wagner-aria står på malande repeat. Formen är fri medan positionerna är helt låsta och kärleken byggs upp som det storslagna, det som tar mycket plats. Men i väntan går det också så mycket tid. Livet som rinner bort. Borde man inte ha gjort något annat istället? (Brytt sig om andra, gjort en insats i det allmännas tjänst, förslagen som citeras har samlats upp från Öresunds-turande helsingborgare och är påfallande filantropiska.) Fragment och tankekorn, som konstnärlig helhet faller föreställningen itu men med gnistor från det himlastormande framträder likafullt ett roande allkonstverk på scenen.
