Mejla

Ulrika Stahre

Befria de kulturhistoriska juvelerna

Hagia Sofia i Istanbul tillhör vårt gemensamma kulturarv

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Hagia Sofia i Istanbul kommer troligen att bli moské igen.
Foto: VERONICA KARLSSON
Hagia Sofia i Istanbul kommer troligen att bli moské igen.

När Recep Tayyip Erdogan nu fallit för konservativa, nationalistiska och kanske islamistiska krav att åter göra Hagia Sofia i Istanbul till moské är det ingen liten sak. Sedan 1934 är byggnaden ett museum, och sedan 1985 med på UNESCOs världarvslista. Sedan 1990-talet har det också arbetats med att renovera och ta fram de ursprungliga kristna mosaikerna.

Hagia Sofia, Den heliga visheten, byggdes i dåvarade Konstantinopel på samma plats som ett tidigare Apollotempel – ett vanligt förfarande i den tidigkristna tiden: platser, former och ritualer togs över för att göra övergången smidigare.


År 536 invigdes Hagia Sofia, till slut (två tidigare kyrkor hade saboterats grundligt), en hisnande tidsrymd långt från oss. Det var också kyrkan, och staden Konstantinopel, som var hjärtat i den östkristna världen, den som senare blev den ortodoxa kyrkans värld.

Därför var det en katastrof för framför allt den ortodoxa kristenheten när Konstantinopel föll i maj 1453 och blev det osmanska Istanbul. Såpass att tisdagar är otursdagar. Hagia Sofia omvandlades snabbt till moské och förblev det fram till 1934 i och med sekulariseringen under Kemal Atatürk.

Är hon en kyrka? Ett museum? En moské? Allt samtidigt möjligen. Historia är svårt att skaka av sig. Som museum har Hagia Sofia kunnat härbärgera både de kristna mosaikerna och muslimska symboler. Det har sett ut som en samverkan mellan två religioner som egentligen står hyfsat nära varandra. Med tanke på platsen och den antika religionsutövningen härbärgerar Hagia Sofia tusentals år av religiös och kulturell historia.


Som byggnadsverk är hon imponerande. De höga valven och rymden, murarna, spåren av olika bebyggelsefaser – upplevelsen av den sorts kondenserad tid som så historiskt tunga byggnader får – allt sammantaget gör att det förstås vore en förlust om inte museet fick bestå. Att mosaikerna riskerar att för andra gången täckas över är också sorgesamt.

Hela idén med att spola tillbaka bandet till 1934 är utan tvekan mest nationalistiskt och bygger på en dröm om fornstora dagar. Lustigt nog är det i Sverige förutom kristna grupper och en kulturintresserad allmänhet, även svenska nationalister som protesterar. Man skulle naivt kunna tro att nationalister skulle förstå och bekräfta varandra men så tycks inte vara fallet.


Det är dags att reclaima våra gemensamma kulturarv och slita dem tillbaka. Hagia Sofia borde självklart få fortsätta att vara en kulturhistorisk juvel, inte reduceras till moské, eller till slagträ mot muslimer.

Av: Ulrika Stahre

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.