kräver mer än ord

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-25

Ordet är ännu ett samarbete mellan Katarina Frostenson och tonsättaren Sven-David Sandström. 1998 uruppfördes operan Staden på Kungliga Operan i Stockholm. I förordet till sitt nya libretto meddelar Frostenson att Ordet tillkommit på beställning av Sveriges och Danmarks Radio. Och Frostensons förlag, Wahlström & Widstrand, har (precis som med Staden) valt att ge ut hennes text i bokform.

Det finns väl få så uttrycksfullt musikaliska poeter som Katarina Frostenson. Librettot sitter i handen, märgen: musiken står fram och tar gestalt genom orden. Och ordet var musik. Men samtidigt är det svårt att genom Ordet få upplevelsen att själva orden blir kött. Den passionshistoria, det vill säga berättelsen om Kristi lidande och död, Frostenson ristar är vacker, ren, blänkande. Den repeterar varsamt - och här och var också digressionsrikt poetiskt ("En mun står tom av ord", "Märgvatten och könsskum / strålar stela stark ur satsen") - evangeliernas berättelser.

Men passionen - den varma, den kalla, den berörande - griper åtminstone inte tag i mig. Dessutom förstår jag inte hur ett libretto om Kristi lidande i vår tid kan skrivas så helt utan kontext, som berättades historien i, från och till ett vakuum. Berättades den " ren?

Jag hoppas att själva framförandet i sin helhet kommer att söka råda bot på librettots dimension av blankt återblickande. Bilda en motpakt till orden. Bilda front mot stilla, högkyrklig och stiliserad västerländsk självigenkänning. Först då kommer kanske musiken att få oväntat besök.

Libretto

Hanna Hallgren