Ge Myrdal en chans i rutan
I lördags inleddes den fjärde säsongen av Stjärnorna på slottet, vuxenvärldens revansch på Idol. Här framträder erfarna artister som den yngre generationen aldrig hört talas om.
Årets upplaga har fått kritik för att det gruffas för lite. Björn Ranelid skapade inte den friktion många hoppats på, kanske för att han hamnade i ett avslappnat sällskap där alla är tillräckligt trygga med sig själva. Dessutom kan han röra sig mellan högt och lågt på ett otvunget och lite överraskande sätt.
Det är tvärtom skönt att SVT kan göra dokusåpor där folk inte blir osams. Ett av årets bästa program är Mesta mästarna, där idrottare tävlade och umgicks utan att intrigera och tycka illa om varandra. I ett samhällsklimat som premierar den skrupellösa individualismen, är sådana program befriande, snudd på subversiva.
Men visst kan jag, som Gunilla Brodrej på Expressen, önska en och annan bittermandel i sötgröten. Jag vill inte ha bråkmakare eller provokatörer – framför allt ingen Jonas Gardell som tar allt syre i grevskapet och vägrar samarbeta eller bjuda till – men jag önskar nån som vågar prata om saker bortom den egna karriären. Ge Jan Myrdal en chans! Och lägg till Birgitta Andersson (länge sen sist!), Margaret Viewers (visst ja, hon ja!), Malin Ek (en av våra mest underskattade komedienner) och Kurre Hamrin (Sveriges nu levande största stjärna).
App app app! Tre kvinnor och två män? Då sätts väl könsbalansen helt ur spel?
Det är många jag vill se i detta program som håller för ytterligare säsonger, men flera är inne i dimman. Eller rentav helt döda, såsom Sven Stolpe. Men Staffan Westerberg lever! Låt alla som tror sig ha fått sitt liv förstört på grund av en älgsocka och en storpotät besegras av denna människa, som är tusen gånger bättre på att driva med sig själv än nån belackare. Det är såna superstars slottet förtjänar.
