Vi ska inte leva kvar i det dammiga 70-talet
Tiden står inte stilla, skriver LO Mediehus i en replik till Rasmus Landström – och får svar direkt
Precis som Rasmus Landström skriver har antalet fackföreningstidningar minskat sedan 70-talet. Trenden är alltså densamma som för all annan press. Tidningsläsandet minskar och läsarmönster förändras.
För mindre än en vecka sedan aviserade exempelvis Aftonbladet att man lägger ner flera, tidigare väldigt populära, bilagor, till följd av bland annat minskat läsintresse. Att tidningsläsandet minskar är en verklighet alla mediehus behöver förhålla sig till.
Sedan LO Mediehus tog över produktionen av våra titlar har vi glädjande nog ökat räckvidd och antalet läsare. Detta tack vare att tidningarna nu görs i takt med tiden, att innehållet tar avstamp i våra målgrupper och att redaktionerna finns där dagens läsare finns, både i tryckt format och på nätet.
Rasmus Landström skriver att Mål och Medel ska bli en webbplattform, det stämmer givetvis inte. Inte heller att namngivna skribenter inte får sina avtal förlängda. De avtal som funnits gällde specifika nummer under hösten 2022, och löper således ut vid årsskiftet.
Tidningen Mål och Medel kommer att finnas kvar, men från och med 2023 finns vi även på nätet, för att kunna följa med i hur våra läsare tar del av journalistik.
Flera av LO Mediehus titlar har genomgått stora förändringar. Omgörningar som är uppskattade av våra läsare och som gör att vi når fler. De har möjliggjort satsningar på kvalificerad bevakning av arbetslivsfrågor – ett område som är näst intill osynligt i andra medier – grävande journalistik, men också en kulturjournalistik som går i takt med våra läsare.
Fackförbundspressen ska inte vara kvar på 70-talet och samla damm. Vi ska vara där för våra läsare, LO-förbundens medlemmar och förtroendevalda. Ge dem relevant journalistik och verktyg i ett allt hårdare arbetsliv, samt bidra till att deras frågor får genomslag i samhällsdebatten. I den bevakningen kommer också kulturjournalistiken ha en fortsatt viktig roll.
Åsa Passanisi, chefredaktör och ansvarig utgivare Mål och Medel
Yonna Waltersson, chefredaktör och ansvarig utgivare Arbetet
Helena Rönnberg, chefredaktör och ansvarig utgivare Handelsnytt
Anna Körnung, chefredaktör och ansvarigutgivare Kommunalarbetaren
Ewa-Maria Kriegholm, chefredaktör och ansvarig utgivare Sekotidningen och Fastighetsfolket
Helena Forsberg, redaktör och ansvarig utgivare Målarnas
Anna Norling, redaktör och ansvarig utgivare Tidningen Elektrikern
Robert Jonsson, vd LO Mediehus
Svar direkt
Ledningen för LO Mediehus slaktar kultursidor på löpande band, skrev jag i en artikel i måndags.
Ett vedertaget svar på ett sådant angrepp brukar vara att att lyfta fram kultursatsningar, nya skribenter och artiklar som skapat uppståndelse – hur osann bild av tillståndet det än ger. Men när chefredaktörerna för LO Mediehus svarar låter de i stället som Romina Pourmokhtari när hon ska försvara både nedskärningar i klimatbudgeten och att klimatmålen ligger fast. Först försöker de avleda genom att prata om andra saker: Aftonbladet ska minsann inte vara så sturska, de lade ner sin Härligt Hemma-bilaga nyligen. Jaha. Vad har det med kultursidan att göra?
Sedan märker de ord och hävdar att utlöpande kontrakt inte är samma sak som icke-förlängda kontrakt (och skillnaden är?). I den återstående texten gör klichéerna high five med varandra. Förbundstidningarna ska ”inte vara kvar på 70-talet och samla damm”. Kultursidorna ska ”gå i takt med våra läsare”. Vad sjutton betyder det?
Tittar man på resultatet av denna frigörelse från forntiden är det deprimerande. Kulturvinjetter som tas bort, kritik som ersätts med ”boktips”, färre noveller och dikter. För läsaren torde det vara uppenbart. Chefredaktörerna kan inte nämna en enda satsning de har gjort de senaste åren. Här bör understrykas att detta inte är någon naturbunden utveckling för små vänstertidningar: varken Flamman, Internationalen eller Arbetaren har stympat sina kultursidor.
Påståendet att kulturjournalistiken har en ”fortsatt viktig roll” på LO Mediehus betraktar jag därför som en ren oförskämdhet.
Rasmus Landström är litteraturredaktör för Aftonbladet kultur
