De försvinner – när du sover
Sverige fortsätter att kasta ut irakier enligt ett hästhandlaravtal
De kommer om natten, när hederligt folk sover och reportrarna gått hem. Medborgarna ska inte behöva se hur polisen i den generösa flyktingpolitikens förlovade land sätter handklovar på folk och skeppar i väg dem till olika helvetsländer.
Natten till onsdag var det ett par dussin irakier som deporterades. Trots att EU, FN, Amnesty och andra avrått. Trots att det irakiska parlamentet gett order åt sin regering att vägra ta emot tvångsutvisade, eftersom den irakiska staten inte kan garantera deras säkerhet. Och trots att den irakiska regeringen den 13 augusti ska ha bett Sverige sluta.
Frågan är inte om regeringen kan leva med deportationer i Guantánamo-stil. Det kan den. 2007 klargjorde Carl Bildt och Tobias Billström för den amerikanske ambassadören i Bagdad att de inte vill ha några irakiska flyktingar. De är så svårintegrerade, och så måste man ju ta hänsyn till den främlingsfientliga opinionen, påstod de.
2008 skrev man följdriktigt ett hästhandlaravtal med Irak om att få fortsätta utvisa folk, i utbyte mot en svensk ambassad. Sen har deportationerna rullat på.
Den verkligt brännande politiska frågan är därför snarare hur Miljöpartiet kan samverka med regeringen i asylfrågor. Samarbetet motiveras ju med att man ska hålla Sverigedemokraterna borta. I det här fallet är det svårt att se poängen.
