Lyckad final på Östersjöfestival

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-20

Claes Wahlin njuter av en bra blandning

Att etablera en musikfestival brukar kräva lång tid, hårt arbete och mycket pengar. I fallet Östersjöfestivalen har det gått snabbt, man har inte haft särskilt mycket pengar, men man har uppenbarligen arbetat hårt. I går kväll avslutades den tredje - och tveklöst bästa - upplagan, med tre konserter i tät följd som sammantagna också gav en god bild av den karaktär som eftersträvas.

Här samsades festivalens äldste tonsättare, Haydn, med ett uruppförande av Britta Byström. Det spelades populära klassiker som Beethovens Leonorauvertyr nr 2 eller Sibelius symfoniska dikt Kullervo, och stycken av sena 1900-tals kompositörer som Lutoslawski eller Schnittke.

Trippelfinalen inleddes med en musikalisk dialog, först Stockholms nya kammarorkesters (Snyko) uruppförande av Britta Byströms klangrika och försiktigt lekfulla Avskedsvariationer, ett beställningsverk som utgick från Haydn i det att Byströms tema gav plats för variationer som anspelade på olika Haydn-verk. Därefter framförde Snyko Haydns Symfoni nr 22, båda elegant exekverade, även om Haydn kunde framföras mer utåtriktad, som exempelvis i den efterföljande Leonorauvertyren.

Lutoslawskis delikata sångcykel Chantefleur et chantefable var annars den konsertens höjdpunkt, exakt spelad och med Solveig Kringelborns njutbara sopran. Sibelius ungdomsverk Kullervo, om hjälten från Kalevala, är möjligen mer käck än mäktig, en doft av insmorda vandrarkängor i finsk vinterluft infinner sig emellanåt, men Salonen låter kärvheten liera sig med det romantiska och förför så publiken till den grad att den inte kan avstå från att applådera mellan satserna.

Att avsluta festivalen med Schnittkes suggestivt mäktiga 12 Botgöringsverser, övertygande framförda av Radiokören och Tönu Kaljuste, var en vacker pendang till första festivalkvällens Botgöringskanon av Pärt. Så slås en båge som verkar ha spänt över så mycket mer än blott en veckas program.

Men en förhoppning är att Marinskiteatern, som ju ändå med Boris Godunov var och framledes lär förbli Östersjöfestivalens höjdpunkt och riktmärke, kan gästspela med operor där det sceniska står i paritet till det musikaliska.

Konsert

Claes Wahlin