Krut under jubilaren
P O Enquist har med dramatiserade texter om Strindberg populariserat författarbilden
Lars Norén är den svenske dramatiker som har kallats vår tids Strindberg sedan genombrottet med Natten är dagens mor. Men P O Enquist är den dramatiker som har skrivit framgångsrika pjäser om August Strindberg.
1975 kom Tribadernas natt, Enquists debutpjäs, en succé som nådde ända fram till Broadway och som har översatts till över 20 språk. Tio år senare sände svensk tv Strindberg. Ett liv, en serie i sex delar som sågs av inte mindre än drygt två miljoner tittare enligt tv:s egna mätningar. Kopplingen liv och dikt är, och har alltid varit, populär och när SVT i vår firar Strindberg med att reprisera två serier är det, självklart, med Bengt Lagerkvists version av Hemsöborna men också med just Strindberg. Ett liv där Thommy Berggren och Stina Ekblad spelar huvudrollerna.
Liv och dikt – den litterära turismen är i dag en lokal tillväxtfaktor och litteraturen har under det senaste decenniet närmast maniskt exploaterat spänningsfältet. Allt ska med, inget utelämnas, då fiktionen blir fiktion genom att verka verklig. Strindberg använde stoff ur livet, gömde undan annat, fick det att smälta samman och bli till inspirerad dikt. Enquist har som ingen annan följt Strindberg i spåren, hållit skarpt fokus på det som går igen, och visat hur det hänger ihop.
Tribadernas natt utspelar sig 1889, strax före skilsmässan mellan August och Siri, och Enquist gör Strindberg lite löjlig, överlägsen genom sin egen självbild, klagande över att behöva spela priffe med lesbiska damer som inte kan reglerna. Inläggen kring kön, makt och frihet levereras i kommentarer under repetitionerna av Den starkare på Dagmarteatern i Köpenhamn, beskt och komiskt. Som Siris, Marie Davids och Strindbergs olika sanningar, dock lika mänskligt giltiga.
Äktenskap och samliv är huvudspår även i Strindberg. Ett liv men lika mycket söker Enquist här vidga bilden och skildra Strindberg ur de yttre sammanhangens, politikens och tidsandans perspektiv. ”Sveriges mest utskällda man”, revolutionären, fritänkaren som vill krossa all överhet, hyckleri och humbug. Enquist låter de kända konstnärsmiljöerna och profilerna passera revy men framhåller Hjalmar Branting som Strindbergs vän och ständige försvarare. Det handlar om den store författaren men lika mycket om det nya Sverige, det som socialdemokratin är på väg att lägga grunden till.
Det är dock en smula paradoxalt att den mest vulkaniske och politiskt stridbare av svenska författare på scenen har fått så lojala uttolkare. Hur mycket av Strindbergs intention som har övertagits då han iscensatts.
Enquist gjorde ett radikalt försök att bryta med detta då han satte klass före kön och bearbetade Fröken Julie genom att konsekvent stryka det undermänskliga i tjänstefolkets repliker. Enquist gick mot pjäsens prefascistiska förord (skrivet av Strindberg i efterhand) i övertygelsen om att här låg en hund begraven. Varför skulle Strindberg annars välja att framställa Jean och Kristin som slöa ickemänniskor, om inte för att de lättare skulle kunna ses på som Julies bödlar.
I själva verket är Julie, likt Strindberg vid den här tiden, besatt av stark dödslängtan. Det är Julies dödsdrift som är pjäsens motor och för henne till herrgårdsköket på midsommarafton, det påstådda samlaget med Jean är bara ett steg på vägen.
Jag såg Fröken Julie på Aveny Teatret 1984 och kanske berodde det på Enquists regi att jag då inte förmådde uppfatta det radikala i tolkningen. Desto mer klargörande, stilistiskt vacker och lysande läsvärd är essän Målet mot Fröken Julie.
Enquist berättar här om de många omständigheter som omger styckets tillkomst i Danmark. Strindbergs förhållande med förvaltarens syster på den förfallna herrgården Skovlyst där han bodde sommaren 1888 med Siri och de tre barnen, en hotande skandal som blir till en bricka i spelet mellan det konservativa och radikala lägret i Köpenhamn och stoff till den första moderna naturalistiska pjäsen där Strindberg, enligt Enquist, skriver om undermänniskorna Jean och Kristin för att rättfärdiga att han själv på Skovlyst bidragit till att förstöra två unga människors liv.
Liv och dikt kan förhålla sig på många sätt till varandra. Enquist har med sina dramatiserade texter om Strindberg populariserat den etablerade författarbilden men har också satt konkret sammanhang och välbehövligt krut under jubilaren.
DRAMATIK
Strindberg. Ett liv, Tribadernas natt, Målet mot Fröken Julie
Per Olov Enquist, Norstedts
